Hypoarousal – när nervsystemet stänger av

När nervsystemet drar ner på alla system under svår stress eller trauma kan kroppen och känslorna plötsligt stänga ner. Detta tillstånd av djup underaktivering vilket kallas hypoarousal som gör oss avstängda, tomma och frånvarande på ett sätt som sträcker sig långt bortom vanlig trötthet.

Till skillnad från sin mer kända motsvarighet, hypervigilans, där nervsystemet befinner sig i ett tillstånd av ständig överaktivering och beredskap, handlar hypoarousal om att aktiveringsnivån blir så låg att det blir svårt att känna, tänka, reagera eller ens vara närvarande.

Hypoarousal är inte samma sak som att vara lite trött eller behöva vila. Det handlar om ett tillstånd där aktiveringsnivån kan bli så låg att personen får svårt att känna, tänka, reagera eller vara närvarande på det sätt som vanligtvis fungerar.

Vad är hypoarousal?

Hypoarousal innebär att nervsystemets aktiveringsnivå går ner kraftigt. Det kan ses som en form av skyddsreaktion där kroppen försöker minska belastningen när en situation upplevs som överväldigande, hotfull eller omöjlig att påverka. Man kan då uppleva:

• känslomässig avstängdhet
• tomhet eller likgiltighet
• extrem trötthet
• låg energi
• svårigheter att tänka klart
• långsamma reaktioner
• koncentrationssvårigheter
• en känsla av att vara frånvarande
• minskad kontakt med kroppen och känslorna
• svårigheter att känna glädje eller engagemang
• behov av att dra sig undan
• en känsla av att bara vilja ligga still och försvinna från situationen

För vissa kan det också innebära att pulsen och den kroppsliga aktiveringen sjunker. Det kan vara svårt för omgivningen att förstå vad som händer. Personen kanske inte ser särskilt stressad ut. Tvärtom kan hon eller han framstå som lugn, passiv eller ointresserad. På insidan kan upplevelsen däremot vara helt annorlunda.

Värt att veta: Begreppen hypoarousal och hypovigilans är närliggande men inte samma sak. Hypoarousal beskriver en sänkt aktiveringsnivå i nervsystemet, medan hypovigilans syftar på minskad vaksamhet eller uppmärksamhet. Vid hypoarousal kan hypovigilans förekomma, men begreppen beskriver olika aspekter av tillståndet.

När kroppen inte längre försöker kämpa eller fly

Vi brukar förenklat tala om kamp eller flykt när kroppen reagerar på fara. Det handlar om att mobilisera energi för att kunna agera. Men om hotet upplevs som övermäktigt, långvarigt eller omöjligt att komma undan kan en annan typ av reaktion uppstå.

Det kan beskrivas som frysning eller immobilisering. I ett sådant tillstånd minskar kroppens aktivering i stället för att öka. Det kan vara ett sätt för organismen att spara energi och minska exponeringen för det som upplevs som hotfullt. Det betyder inte att personen medvetet väljer att stänga av, utan det är en automatisk reaktion.

Därför kan en människa som befinner sig i hypoarousal samtidigt veta att hon borde göra något, men ändå sakna förmågan att mobilisera den energi som krävs. Det kan exempelvis vara svårt att svara på ett meddelande, fatta ett enkelt beslut, ta tag i praktiska saker eller ens känna vad man egentligen vill.

Hypoarousal och känslomässig avstängning

En av de mest påtagliga delarna av hypoarousal kan vara att känslorna blir svagare eller försvinner. Det kan kännas som: ”Jag vet att jag borde känna något, men jag känner nästan ingenting.” eller ”Jag förstår vad som händer, men det når inte riktigt fram till mig.”

Det kan också finnas en upplevelse av tomhet eller likgiltighet. Saker som tidigare varit betydelsefulla kan plötsligt kännas långt borta. Detta kan vara förvirrande, särskilt för en person som tidigare har varit känslomässigt starkt engagerad.

Det är viktigt att förstå att känslomässig avstängning inte automatiskt betyder att känslorna har försvunnit. I vissa situationer kan det snarare handla om att tillgången till känslorna tillfälligt har minskat. När nervsystemet åter får möjlighet att känna sig tryggare kan känslor som tidigare varit avstängda börja komma tillbaka.

Hypoarousal och dissociation

Hypoarousal kan också förekomma tillsammans med dissociativa upplevelser. Dissociation innebär förenklat att olika delar av upplevelsen av sig själv, kroppen, känslorna eller omgivningen inte känns lika sammanhängande som vanligt.

En person kan exempelvis känna sig avskärmad från sina känslor eller uppleva att hon befinner sig på avstånd från det som händer. Vid mer uttalad dissociation kan upplevelsen bli ännu starkare, exempelvis genom depersonalisation eller derealisation.

Det betyder dock inte att hypoarousal och dissociation är samma sak. De kan överlappa, men är olika begrepp.

Från hypervigilans till hyperarousal

Det är också möjligt att pendla mellan de två tillstånden. En person kan under en period vara extremt uppvarvad, vaksam och spänd. Tankarna går snabbt, kroppen är på helspänn och minsta signal kan uppfattas som ett hot. Efter en längre period av sådan aktivering kan kroppen i stället gå åt motsatt håll. Man blir utmattad och då kan det uppstå ett skifte från hypervigilans till hypoarousal. Det är en viktig anledning till att stressreaktioner inte alltid ser likadana ut över tid.

En person kan ena dagen vara rastlös, orolig och hypervaksam och nästa dag knappt orka ta sig ur sängen. Båda tillstånden kan finnas inom samma övergripande stress- eller traumaproblematik. Det betyder inte att kroppen ”bestämmer sig” för att vara antingen på eller av. Nervsystemets aktiveringsnivå kan förändras beroende på belastning, situation, återhämtning och individens förutsättningar.

När energi pendlar mellan drivkraft och total utmattning kan det även ske oerhört fort, ofta utan förvarning. På bara några minuter kan en person gå från att känna sig driven och full av energi till att drabbas av en total, förlamande trötthet.

Hypoarousal efter långvarig stress

Vid långvarig stress kan kroppen under lång tid befinna sig i ett högt beredskapsläge. Det är en stor belastning. När belastningen blir för omfattande kan det därför vara naturligt att också se perioder av kraftigt sänkt energi och aktivitet.

Här bör det förtydligas att man inte förenklar sambandet till att långvarig stress alltid leder till hypoarousal. Trötthet och energibrist kan ha många olika orsaker. Men för personer som lever med långvarig stress, trauma eller återkommande överväldigande situationer kan hypoarousal vara en del av det mönster som uppstår.

Det kan också bidra till att förklara varför återhämtning inte alltid innebär att man känner sig bättre direkt. När den ständiga beredskapen minskar kan den underliggande tröttheten och utmattningen bli mer märkbar.

När ”jag orkar inte” egentligen betyder ”mitt system är överbelastat”

Toleransfönster

Ett användbart sätt att förstå nervsystemets reglering är att föreställa sig ett område där vi har precis lagom med aktivering för att kunna vara närvarande, tänka klart, känna efter och agera, utan att bli överväldigade. Inom psykologin brukar detta kallas för toleransfönstret.

• Ovanför fönstret – Hypervigilans (kroppen går upp i högvarv och ständig beredskap).
• Nedanför fönstret – Hypoarousal (energin och aktiveringen sjunker, vi blir avstängda).

Målet med ett balanserat nervsystem är därför inte att ständigt vara helt lugn. Vi behöver aktivering för att kunna arbeta, koncentrera oss, lösa problem, träna och faktiskt kunna skydda oss vid verkliga hot. Det som avgör vårt välmående är i stället flexibiliteten, förmågan att kunna skruva upp aktiveringen när det behövs, för att sedan kunna återvända till balansen när faran eller utmaningen är över.

Hypoarousal är inte samma sak som återhämtning

Det här är en viktig skillnad. Att ligga ner och vila efter en ansträngande dag kan vara återhämtande. Då finns ofta en känsla av att kroppen får möjlighet att ladda om. Hypoarousal kan däremot kännas mer som att något stänger ner.

Personen kanske inte känner sig återhämtad efter många timmars vila. Hon kan fortfarande vara tom, avskärmad och ha svårt att komma igång. Det är därför inte alltid hjälpsamt att bara säga åt en person i hypoarousal att ”vila lite mer”. Man bör även tänka på att hypoarousal är därför ett sätt att förstå vissa reaktioner, inte en förklaring till all trötthet.

Återhämtning handlar också om att gradvis återfå kontakt med kroppen, känslorna, omgivningen och den egna förmågan att agera.

För vissa kan små och konkreta aktiviteter vara mycket mer hjälpsamma än att försöka pressa fram stora förändringar. Regelbundna måltider, sömn, vila, dagsljus, försiktig fysisk aktivitet, social kontakt och aktiviteter som skapar en känsla av trygghet och närvaro kan vara delar av en sådan process. Vad som fungerar varierar dock mellan olika personer.

Ta bort det som fortsätter att belasta

Man bör även se över vilka ”störningar” som finns i den nära omgivningen, eftersom de kan vara bidragande orsaker till stress, oro och obalans i livet. Det kan exempelvis handla om osunda eller toxiska relationer, arbetsrelaterad press eller ekonomiska påfrestningar. Ofta är det en kombination av flera olika faktorer som tillsammans håller kroppen i ett tillstånd av belastning.

Det kan vara svårt att återhämta sig om det som skapar stress fortsätter att finnas kvar i vardagen. Att försöka skapa mer återhämtning genom vila, sömn och olika återhämtningsstrategier kan hjälpa, men effekten kan bli begränsad om man samtidigt regelbundet utsätts för konflikter, otrygghet, krav eller andra påfrestningar.

Ibland handlar återhämtning därför inte bara om att lägga till sådant som är bra, utan också om att ta bort eller minska sådant som fortsätter att belasta.

Det kan innebära att sätta tydligare gränser, minska kontakten med en person som ständigt skapar oro, förändra en arbetssituation, se över sin ekonomi eller på annat sätt försöka förändra de omständigheter som går att påverka.

Allt går naturligtvis inte att ta bort. Ekonomiska problem, arbetskrav, familjesituationer och andra livsomständigheter kan ibland inte förändras snabbt eller helt. Men även små förändringar kan göra skillnad. Att identifiera vad som faktiskt dränerar energi kan vara ett viktigt första steg.

Därför skall man inte enbart ställa frågan: ”Vad behöver jag göra för att återhämta mig?” utan också: ”Vad i mitt liv gör det svårt för mig att återhämta mig?”

I regel är det först när den fortsatta belastningen minskar som kroppen verkligen får möjlighet att börja återhämta sig.

Att böra hitta tillbaka

Vägen tillbaka handlar sällan om att tvinga sig själv att ”skärpa sig”. Om nervsystemet befinner sig i ett kraftigt underaktiverat tillstånd kan för stora krav tvärtom skapa ytterligare belastning. Det kan vara mer framgångsrikt att börja mycket smått. Ta små steg utan stora prestationskrav. En kort promenad, dagsljus. en dusch, en måltid, ett telefonsamtal eller några minuter av fysisk aktivitet. Andra små steg som bidrar är att exempelvis lyssna på musik eller att träffa någon trygg person. Så det handlar inte om att prestera sig ur ett tillstånd.

Det handlar om att gradvis skapa fler erfarenheter av kontakt, trygghet och aktivitet. Samtidigt är det viktigt att inte försöka ”aktivera upp” sig själv till varje pris. Återhämtning handlar därför snarare om att hitta en nivå som kroppen klarar av och successivt öka sin förmåga att stanna kvar där.

När det är viktigt att söka hjälp

Kraftig trötthet, känslomässig avstängning, låg puls eller frånvaro kan ha många olika orsaker och ska inte automatiskt tolkas som hypoarousal.

Om symtomen är uttalade, långvariga eller påverkar vardagen kan det därför vara viktigt att få en medicinsk och psykologisk bedömning. Särskilt vid ny eller uttalad trötthet, svimningar, yrsel, mycket låg puls eller andra kroppsliga symtom bör även fysiska orsaker övervägas.

Samtalsstöd som har rätt kunskap och erfarenhet kan vara värdefullt för att se helheten. Vad har personen varit med om? Hur ser livssituationen ut? Finns det långvarig stress, konflikter, otrygghet eller relationer som fortsätter att belasta? Hur ser sömn, återhämtning och vardagens krav ut? Genom att sätta ihop dessa delar kan det ibland bli lättare att förstå vad som faktiskt bidrar till att kroppen och nervsystemet befinner sig i ett sådant tillstånd.

Det handlar inte om att snabbt hitta en enskild förklaring, utan om att skapa en bredare bild av situationen och se vilka delar som kan behöva förändras eller få stöd.

Att möta nervsystemet med förståelse i stället för krav

Att förstå hypoarousal handlar i grunden om att skifta perspektiv. När kroppen och känslorna stänger ner är det en djupt intelligent skyddsreaktion från ett nervsystem som har tagit emot för mycket under för lång tid. Man kan se det som kroppen & hjärnans naturliga överlevnadsstrategi att stänga ner för att överleva.

Vägen tillbaka börjar därför inte med att ställa hårdare krav eller försöka tvinga sig själv att fungera som vanligt. Tvärtom handlar det om att möta sin trötthet och avstängning med samma medkänsla som man skulle visa någon som är svårt skadad. Nervsystemet behöver få uppleva att faran har vikit av, att det finns utrymme att landa, och att små, trygga steg räcker för att sakta börja tina upp igen.