Stonewalling – när någon vägrar att kommunicera

Stonewalling är ett begrepp som beskriver när en person stänger ner kommunikationen, vägrar att svara eller på andra sätt gör det omöjligt att föra ett meningsfullt samtal. Det kan handla om att ignorera frågor, vägra diskutera problem, dra sig undan mitt under en konflikt eller konsekvent undvika samtal som kräver ansvarstagande.

I destruktiva relationer kan stonewalling användas som ett sätt att behålla kontrollen, slippa konfronteras med sitt eget beteende eller bestraffa den andra personen genom tystnad. Den som försöker reda ut en situation lämnas utan svar, utan förklaring och ofta utan möjlighet att komma vidare.

Begreppet förekommer ofta i samband med narcissistiska beteendemönster, psykisk misshandel och andra former av destruktiva relationer. Men stonewalling är inte i sig ett bevis på narcissism. Det avgörande är hur beteendet ser ut, vad det får för konsekvenser och om det ingår i ett återkommande mönster.

Om stonewalling

Ordet stonewalling kommer från engelskans stone wall, alltså en stenmur. Bilden beskriver ganska väl vad som händer, man möts av en mur som inte går att ta sig igenom. Oavsett hur mycket man försöker förklara, ställa frågor eller hitta en lösning kommer man ingenstans.

Stonewalling kan visa sig på flera sätt. Personen kanske slutar svara mitt i ett samtal, tittar bort, lämnar rummet eller fortsätter med det den håller på med som om den andra inte existerade. Det kan också handla om att konsekvent vägra diskutera vissa frågor, ignorera meddelanden eller ge korta, avvisande svar som gör att samtalet aldrig kommer vidare.

Ibland är tystnaden tydlig och demonstrativ. I andra fall är den mer subtil. Personen kan befinna sig i samma rum, men ändå vara helt otillgänglig för kommunikation. Försök att prata möts av tystnad, irritation eller en blick som signalerar att samtalet är avslutat.

Det är viktigt att skilja mellan stonewalling och att behöva en paus. Alla människor kan bli överväldigade under en konflikt och behöva tid för att lugna ner sig eller samla tankarna. En sådan paus kan vara sund, särskilt om personen förklarar sitt behov och är beredd att återuppta samtalet senare.

Stonewalling handlar däremot om ett mönster där kommunikationen stängs ner på ett sätt som hindrar problemlösning och lämnar den andra personen utan möjlighet till dialog. När tystnaden dessutom används för att undvika ansvar eller skapa osäkerhet blir den ett redskap i relationen.

Stonewalling i narcissistiska relationer

I en relation med en person som uppvisar narcissistiska drag kan stonewalling fylla flera funktioner. Det kan vara ett sätt att slippa ta ansvar för sitt beteende, undvika obekväma frågor eller återta kontrollen när personen upplever sig ifrågasatt.

En situation kan exempelvis börja med att du försöker prata om något som har sårat dig. Du vill förstå vad som hände och förklara hur du påverkades. I stället för att bemöta det du säger blir personen tyst, avvisande eller arg. Kanske lämnar den rummet eller anklagar dig för att skapa problem.

Plötsligt handlar samtalet inte längre om det som gjorde dig ledsen. I stället börjar du fundera över vad du själv har gjort för fel, hur du ska få personen att prata med dig igen och om du borde ha tagit upp frågan över huvud taget.

Det är här stonewalling kan få en särskilt nedbrytande effekt. Den ursprungliga frågan förblir olöst, samtidigt som du får bära en stor del av den känslomässiga belastningen.

I vissa relationer blir detta ett återkommande mönster. Så fort du tar upp något som personen inte vill kännas vid, möts du av tystnad eller avvisande. Med tiden kan du börja anpassa dig, undvika känsliga ämnen och väga varje ord för att inte riskera att bli utestängd igen.

Det kan skapa en situation där den ena personen i praktiken bestämmer vilka frågor som får diskuteras och vilka problem som aldrig får komma upp till ytan.

När tystnaden används som bestraffning

Det finns en skillnad mellan att behöva dra sig undan för att hantera starka känslor och att använda tystnad på ett sätt som bestraffar, avvisar eller påverkar en annan person.

Vid bestraffande stonewalling kan tystnaden följa efter att någon har blivit motsagd, kritiserad eller konfronterad med något den har gjort. Men den kan också uppstå efter något som utifrån sett verkar obetydligt. Ett visst ordval, en kommentar, en vardaglig handling eller ett beslut som den andra personen inte ens uppfattade som kontroversiellt kan plötsligt följas av kyla och avstånd.

Den som drabbas vet kanske inte ens vad som har hänt. Det har inte nödvändigtvis förekommit något gräl eller någon tydlig meningsskiljaktighet. Personen kan försöka gå igenom det senaste samtalet, fundera över vad som sades eller leta efter något som kan ha uppfattats fel. När ingen förklaring ges blir det svårt att avgöra om det faktiskt har inträffat en konflikt, vad den i så fall handlar om eller hur situationen ska kunna lösas.

I vissa fall fungerar tystnaden som ett sätt att markera missnöje och låta den andra personen känna av konsekvenserna av sitt agerande. Några exempel kan se ut så här.

• Efter att någon har berättat att den blivit sårad följer flera dagars tystnad.
• Ett nej till något personen vill ha leder plötsligt till att den andra behandlas som om den inte finns.
• Ett problem i relationen tas upp, men samtalet avbryts och kontakten återupptas först efter att den andra parten har bett om ursäkt.
• En till synes vardaglig kommentar eller praktisk handling följs av kyla, trots att det är oklart vad som väckte missnöjet.
• Försök att förstå vad som har hänt möts av avvisande, samtidigt som personen vägrar att förklara varför.
• Kontakten återupptas först när den andra parten har backat från sin ståndpunkt, slutat ställa frågor eller på annat sätt anpassat sig.

Det behöver inte förekomma något uttalat hot. Om tystnaden återkommer på ett sätt som gör att den ena parten börjar förknippa egna åsikter, vardagliga misstag eller gränssättning med risken att bli avvisad, kan beteendet gradvis påverka hur personen vågar uttrycka sig. Osäkerheten kan bli så stor att även små ordval och handlingar börjar vägas på guldvåg för att undvika en ny period av tystnad.

Med tiden kan den drabbade ta på sig ansvaret för att återställa kontakten, trots att det aldrig har blivit tydligt vad som föranledde avståndstagandet. Ursäkter kan komma utan att personen själv förstår vad den ber om ursäkt för. På så sätt kan stonewalling bidra till att den ena parten successivt anpassar sig efter den andras reaktioner och får allt mindre utrymme att agera fritt i relationen.

Ett sätt att undvika ansvar

Stonewalling kan också förekomma när någon vill slippa delta i samtal där det finns en risk att behöva erkänna ett misstag, bemöta kritik eller ta ansvar för sitt agerande.

Det kan handla om ett löfte som inte har hållits, en motsägelse i något personen har sagt eller ett försök att reda ut varför någon har blivit illa behandlad. I stället för att svara byter personen ämne, lämnar samtalet eller hävdar att diskussionen är meningslös. Ibland kommer anklagelser om att den andra överdriver, alltid skapar konflikter eller förstör stämningen genom att ta upp problemet. Andra gånger möts frågorna av total tystnad.

Följden blir att det som hände aldrig blir ordentligt utrett. Det saknas en gemensam genomgång av situationen, ett erkännande av den egna delen och en möjlighet att försöka reparera det som gått sönder. När samma sak upprepas kan den som försöker få svar börja formulera om sig, välja orden mer försiktigt eller samla argument för att visa att den egna upplevelsen är rimlig.

Men när den andra parten konsekvent vägrar att delta hjälper det sällan att förklara saken ännu en gång. Det går inte att avgöra enbart utifrån tystnaden om syftet är att straffa eller undvika ansvar, men återkommande vägran att kommunicera kan få den effekten oavsett avsikt. En fungerande dialog förutsätter att båda parter är villiga att bidra.

Skillnaden vid silent treatment och ghosting

Begreppen används ibland som om de betydde samma sak, men det finns skillnader i hur de brukar användas. Stonewalling innebär att någon stänger ner eller blockerar kommunikationen. Det kan ske mitt i en pågående relation eller konflikt och kan användas för att undvika ett svårt samtal, men behöver inte alltid vara avsiktligt eller manipulativt.

Silent treatment, som kan översättas med tystnadsbehandling, syftar oftare på att någon medvetet ignorerar eller undanhåller kommunikation från en annan person. I destruktiva relationer kan det användas som bestraffning, för att skapa oro eller för att få den andra att ge efter.

Ghosting innebär vanligtvis att någon plötsligt upphör med kontakten utan en tydlig förklaring. Det förekommer exempelvis vid dejting och i vänskapsrelationer, men kan också förekomma i andra sammanhang.

I verkligheten kan beteendena överlappa. En person kan exempelvis använda stonewalling under en konflikt och sedan övergå till silent treatment under flera dagar. Om kontakten därefter upphör helt kan det även likna ghosting. Det är mindre viktigt att hitta den perfekta etiketten än att förstå vad som faktiskt händer och hur beteendet påverkar relationen.

Hur stonewalling påverkar den utsatte

När en människa upprepade gånger möts av tystnad i situationer där det behövs kommunikation kan det skapa en betydande psykisk belastning. Det handlar inte bara om att inte få svar på en fråga. Det handlar också om ovissheten kring relationen och om vad som krävs för att kontakten ska återgå till det normala.

Om personen du står nära plötsligt slutar prata med dig kan du börja analysera varje detalj. Vad utlöste tystnaden? Sa du något fel? Hur länge kommer den att pågå? Är personen fortfarande arg? Vad behöver du göra för att situationen ska bli bättre?

När detta upprepas kan uppmärksamheten alltmer riktas mot den andra personens humör och signaler. Du kanske märker att du lyssnar efter tonfall, försöker tolka ansiktsuttryck och känner oro så fort personen blir tyst.

För den som redan lever med stress eller tidigare erfarenheter av otrygga relationer kan detta bli särskilt påfrestande. Osäkerheten kan väcka rädsla för avvisande, övergivenhet eller konflikt. Kroppen kan reagera med spänningar, oro, sömnsvårigheter och en ständig beredskap inför nästa förändring.

Det kan också påverka självkänslan. När dina frågor gång på gång avfärdas eller lämnas obesvarade kan du börja tvivla på om du har rätt att ta upp problem över huvud taget. Du kanske blir mer försiktig, ber om ursäkt trots att du inte förstår vad du har gjort eller tar på dig ansvaret för att återställa lugnet.

Med tiden kan du förlora kontakten med dina egna behov. Det som från början handlade om att få en fråga besvarad kan övergå i en kamp för att återfå närhet och trygghet. Det är en av de mer nedbrytande konsekvenserna av stonewalling i en destruktiv relation, fokus flyttas från vad du behöver för att må bra till vad du måste göra för att undvika nästa period av tystnad.

Varför fortsätter man försöka få kontakt?

Utifrån kan det verka enkelt att sluta försöka prata med någon som konsekvent vägrar att kommunicera. Men när det handlar om en nära relation är situationen sällan så enkel.

Vi har ett grundläggande behov av kontakt, tillhörighet och begriplighet. När någon vi är känslomässigt knutna till plötsligt blir otillgänglig kan behovet av att återupprätta kontakten bli starkt. Vi vill förstå vad som har hänt, få bekräftelse på att relationen finns kvar och känna att situationen går att lösa.

Om personen ibland är varm, kärleksfull och tillgänglig, men vid andra tillfällen stänger ute oss, kan kontrasten bli särskilt svår att hantera. Man har upplevt närhet och vet att den är möjlig, vilket kan hålla hoppet om en förändring vid liv. Därför fortsätter man kanske att försöka hitta tillbaka till de perioder då relationen kändes bra.

Detta kan samverka med intermittent förstärkning, där positiva upplevelser och bekräftelse kommer oregelbundet och varvas med avvisande, kyla eller obehag. Ovissheten kring när nästa positiva kontakt kommer kan bidra till att man fortsätter söka bekräftelse och försöker återupprätta närheten. Med tiden kan hoppet om att det ska bli bra igen väga tungt, även när relationen som helhet orsakar oro och lidande.

I relationer där det också finns traumabindning kan växlingen mellan kränkningar, avstånd och perioder av närhet bidra till att det blir svårt att bryta kontakten. Stark anknytning, tidigare erfarenheter och en gradvis anpassning till situationen kan göra att man fortsätter investera känslomässigt i relationen, trots att man ser hur den påverkar ens välbefinnande.

Att förstå hur dessa mönster fungerar kan hjälpa en att se situationen tydligare och skilja hoppet om vad relationen skulle kunna bli från hur den faktiskt ser ut. Det kan också bli lättare att börja prioritera sina egna behov och lämna tillbaka ansvaret för den andra personens beteende till den som faktiskt står för det.

Stonewalling i familjen och andra nära relationer

Stonewalling förekommer inte bara mellan kärlekspartners. Det kan också finnas i relationer mellan föräldrar och barn, mellan vuxna syskon, i vänskaper och på arbetsplatser.

En förälder kan exempelvis vägra att prata med sitt barn efter att barnet har uttryckt en egen åsikt eller ifrågasatt ett beslut. Barnet får då lära sig att kontakt och närhet kan försvinna när det säger emot. För att återställa lugnet kanske barnet ber om ursäkt, även när det inte förstår vad det har gjort fel.

I vuxen ålder kan samma person ha svårt att hantera konflikter, känna stark oro när någon drar sig undan eller uppleva ett överdrivet ansvar för att hålla relationer fungerande.

Mellan vuxna familjemedlemmar kan stonewalling användas för att undvika samtal om gamla konflikter, orättvis behandling eller ansvar som aldrig har tagits. Den som försöker reda ut det förflutna möts av beskedet att det inte finns något att diskutera, att allt redan är glömt eller att personen måste sluta älta.

På en arbetsplats kan beteendet visa sig genom att en kollega eller chef undanhåller nödvändig information, vägrar svara på relevanta frågor eller konsekvent utestänger någon från kommunikationen. Där kan konsekvenserna bli både sociala och yrkesmässiga.

Oavsett relation behöver man se till sammanhanget. Att en person undviker ett enskilt svårt samtal innebär inte automatiskt att det handlar om manipulation. Det är när beteendet blir återkommande, hindrar rimlig kommunikation och används på ett sätt som skadar eller kontrollerar den andra som det blir särskilt problematiskt.

Hur hantera stonewalling

När stonewalling upprepas kan det vara värdefullt att uppmärksamma själva mönstret. Upprepade försök att förklara, formulera om frågor eller ta ett allt större ansvar för att lösa situationen leder sällan framåt om den andra parten konsekvent avvisar all kommunikation. I sådana fall behöver fokus flyttas från hur samtalet kan förbättras till vilka förutsättningar som faktiskt finns för en fungerande dialog.

Det är samtidigt viktigt att skilja mellan en tillfällig paus och en återkommande vägran att kommunicera. Vid stark känslomässig belastning kan en paus vara nödvändig för att undvika att konflikten trappas upp. En fungerande paus innebär dock att det finns en möjlighet att återuppta samtalet senare. En överenskommelse om när frågan ska tas upp igen kan bidra till att båda parter vet vad de kan förvänta sig.

När samtalet återupptas kan det underlätta att hålla sig till den konkreta frågan och beskriva vad som behöver lösas. Det är också rimligt att klargöra att en paus kan respekteras samtidigt som det ursprungliga problemet fortfarande behöver hanteras. Om varje försök till dialog i stället leder till nya avvisanden riskerar kommunikationen att fastna i ett mönster där själva problemet aldrig blir behandlat.

Upprepade försök att få kontakt kan dessutom bli känslomässigt utmattande. När tystnaden väcker oro kan det leda till långa förklaringar, upprepade meddelanden eller ursäkter i syfte att återställa kontakten. Att tillfälligt avbryta dessa försök kan ge utrymme att bedöma situationen utan att hela tiden reagera på den andra personens tillgänglighet. Ansvaret för att återuppta en fungerande dialog behöver också ligga hos den part som har dragit sig undan.

Gränssättning kan innebära att inte fortsätta försöka lösa en konflikt när den andra parten vägrar att delta, men också att inte betrakta problemet som löst enbart för att kommunikationen plötsligt återupptas. Om samma mönster återkommer behöver även det tas i beaktande. Det handlar om att bedöma relationen utifrån hur kommunikationen faktiskt fungerar över tid, snarare än utifrån enstaka perioder av närhet eller försoning.

Stöd utanför relationen kan vara värdefullt när återkommande avvisanden skapar osäkerhet eller gör det svårt att bedöma situationen. Samtal med en betrodd person eller professionellt samtalsstöd kan bidra med perspektiv på det som händer. Vid hot, kontrollerande beteende eller psykisk misshandel kan det även finnas behov av stöd kring trygghet och skydd.

I relationer där båda parter vill förändra sitt sätt att kommunicera kan konflikthantering och tydligare överenskommelser förbättra situationen. Om stonewalling däremot används återkommande för att undvika ansvar, stänga ner obekväma frågor eller påverka den andra partens beteende är problemet mer omfattande än bristande kommunikationsförmåga. Då behöver även mönstrets konsekvenser och maktförhållandet i relationen vägas in.

Ansvaret för kommunikationen

När stonewalling återkommer i en relation är det lätt att fastna i föreställningen att problemet skulle kunna lösas genom att uttrycka sig annorlunda. Försiktigare formuleringar, bättre tajming eller större förståelse för den andra personens perspektiv kan ibland underlätta ett svårt samtal. Men kommunikation förutsätter att båda parter är villiga att delta.

Det finns en avgörande skillnad mellan att ta ansvar för sin egen del i en konflikt och att ensam försöka upprätthålla en fungerande dialog. Om en person konsekvent undviker frågor, avbryter samtal eller vägrar att återkomma till olösta problem blir möjligheterna till gemensam problemlösning begränsade. Den andra parten kan bidra till ett respektfullt samtalsklimat, men kan inte på egen hand skapa ömsesidighet.

I en fungerande relation behöver det finnas utrymme för meningsskiljaktigheter, kritik och samtal om sådant som skaver. Det innebär inte att alla frågor måste besvaras omedelbart eller att parterna alltid behöver vara överens. Skillnaden ligger i om det finns en vilja att återuppta samtalet och försöka komma vidare, eller om tystnaden återkommande gör att problem lämnas olösta.

När stonewalling blir ett etablerat mönster kan följden bli att vissa ämnen aldrig diskuteras, att konflikter förblir olösta och att den ena parten gradvis anpassar sitt beteende för att undvika nya perioder av avvisande. Med tiden kan detta påverka både tilliten och möjligheten att uttrycka egna behov inom relationen.

Stonewalling behöver bedömas utifrån sitt sammanhang, sin varaktighet och sina konsekvenser. En tillfällig tillbakadragenhet under stark stress är något annat än ett återkommande beteende som blockerar all möjlighet till dialog. När kommunikationen gång på gång stängs ner utan att problemen senare hanteras handlar det inte längre enbart om enskilda konflikter, utan om ett mönster som kan få konsekvenser för hela relationen.

Källhänvisningar