Intermittent förstärkning

När värme och närhet kommer i oförutsägbara doser kan längtan efter nästa positiva stund bli starkare än viljan att lämna en relation som gör ont. Inom beteendepsykologin kallas en sådan inlärningsprincip för intermittent förstärkning. Den kan hjälpa oss att förstå varför människor ibland stannar kvar i destruktiva relationer, trots att de gång på gång blir besvikna, sårade eller nedvärderade.

Vad intermittent förstärkning innebär

Intermittent förstärkning innebär att ett beteende förstärks då och då, i stället för varje gång det förekommer. Begreppet kommer från inlärningspsykologin och beskriver hur konsekvenser påverkar sannolikheten för att ett beteende ska upprepas.

Ett enkelt exempel är en person som spelar på en spelautomat. Vinsterna kommer oregelbundet. Många försök ger ingen utdelning, men ibland kommer en vinst. Eftersom det aldrig går att veta exakt när nästa vinst kommer kan personen fortsätta att spela, trots upprepade förluster.

Samma grundprincip kan få betydelse i mänskliga relationer, även om känslomässiga band är betydligt mer komplexa än beteenden i ett laboratorieexperiment.

I en relation kan förstärkningen bestå av kärlek, uppskattning, ömhet, bekräftelse eller en efterlängtad ursäkt. Om sådana positiva stunder växlar med kyla, avvisande, kritik eller tystnad blir det svårt att förutse vad som väntar. Den positiva responsen kan då få en särskilt stark betydelse, just eftersom den inte längre är självklar.

Det är alltså inte enbart mängden bekräftelse som spelar roll. Även mönstret och oförutsägbarheten kan påverka hur starkt en person fortsätter att söka den.

När värme och kyla avlöser varandra

I en trygg relation finns det också perioder av irritation, avstånd och missförstånd. Skillnaden ligger i hur problemen hanteras och om det finns en grundläggande stabilitet, respekt och vilja att reparera det som gått fel.

I en destruktiv relation kan växlingarna däremot bli återkommande. Ena dagen möts man av värme och närhet, nästa dag av kyla, kritik eller känslomässig distans. Ibland kommer kärleksfulla meddelanden och löften om förändring efter ett gräl. Vid andra tillfällen möts försök till kontakt av tystnad eller avvisande.

Den som befinner sig i relationen kan börja anstränga sig alltmer för att återfå den närhet som tidigare fanns. Man funderar över vad man själv gjort fel, försöker undvika sådant som utlöser konflikter och lär sig att läsa av den andras humör. Små tecken på värme kan då upplevas som ett stort framsteg.

Efter en längre tids känslomässig otrygghet kan ett vänligt ord, en kram eller en till synes uppriktig ursäkt ge en påtaglig lättnad. För stunden känns det kanske som att relationen äntligen är på väg åt rätt håll. Hoppet väcks på nytt.

Men om samma mönster återkommer, utan någon varaktig förändring, kan lättnaden bli kortvarig. Personen börjar återigen vänta, hoppas och anpassa sig.

Det kan uppstå en situation där de fina stunderna får representera relationens möjliga framtid, medan de smärtsamma stunderna förklaras bort eller ses som tillfälliga undantag. Man håller fast vid hur det skulle kunna vara, snarare än vid hur relationen faktiskt fungerar över tid.

Varför är det så svårt att gå vidare

Intermittent förstärkning kan göra att en person fortsätter att söka bekräftelse och närhet, även efter upprepade besvikelser. När värme och uppskattning ibland återkommer efter perioder av kyla eller avvisande väcks hoppet om att det ska bli bra igen. Eftersom de positiva stunderna fortfarande är möjliga blir det svårt att sluta försöka, trots att relationen gång på gång orsakar smärta.

Överfört till en destruktiv relation kan det innebära att man fortsätter att försöka få tillbaka närheten, även efter många besvikelser. Varje ny positiv stund blir ett tecken på att det kanske ändå finns en chans. Det finns flera faktorer som kan förstärka detta mönster.

Hoppet om förändring
När den andra personen visar omtanke efter en period av kyla kan det kännas som ett bevis på att kärleken finns kvar. Man tänker kanske att den fina sidan är den verkliga personen och att problemen går att lösa om man bara hittar rätt sätt att nå fram.

Lättnaden efter obehag
Om man länge har varit orolig, spänd eller rädd för nästa konflikt kan en lugn period ge en stark känsla av lättnad. Den lättnaden kan bli tätt förknippad med den andra personens närvaro och bemötande. Det som tidigare var en självklar del av en relation, som vänlighet och respekt, kan börja upplevas som en belöning.

Ansträngningen man redan har lagt ner
Efter flera år tillsammans kan det kännas svårt att acceptera hur mycket tid, kärlek och energi som gått åt. Man vill gärna att ansträngningarna ska leda någonstans. Därför kan ännu ett försök framstå som mer uthärdligt än att behöva ompröva hela relationen.

Behovet av att förstå
När en person växlar mellan närhet och avvisande försöker man ofta hitta en förklaring. Varför blev det så här? Vad förändrades? Hur kan vi hitta tillbaka? Försöken att förstå och lösa situationen kan hålla uppmärksamheten kvar vid relationen, även när den egna livssituationen påverkas negativt.

De biologiska mekanismerna

Hjärnan är hela tiden upptagen med att lära sig av erfarenheter, förutse vad som ska hända och anpassa våra beteenden efter utfallet. När vi får något vi längtat efter, exempelvis närhet, uppskattning eller bekräftelse, samverkar flera system i hjärnan som har betydelse för motivation, inlärning och känslomässig betydelse.

Dopamin
En viktig del i detta är dopamin, en signalsubstans som bland annat medverkar i hjärnans belöningssystem och inlärning. Dopamin brukar beskrivas som ett ämne som skapar lust, men dess funktion är mer komplex. Det har också betydelse för motivation, förväntningar och hur hjärnan lär sig av skillnaden mellan vad vi förväntar oss och vad som faktiskt händer.

När bekräftelse kommer oregelbundet kan en positiv upplevelse få en särskild betydelse. Efter en period av kyla eller avvisande kan ett oväntat kärleksfullt meddelande, en varm blick eller en försoning väcka starka känslor av lättnad och hopp. Hjärnan registrerar att närheten återkommit och kan lära sig att fortsätta söka den, trots att den tidigare har uteblivit gång på gång.

Det innebär inte att varje positiv kontakt ger en bestämd dopaminkick eller att hjärnan blir kemiskt beroende av en viss person. Däremot visar forskning att dopaminsystemet har en viktig roll i hur vi lär oss att förutse och söka efter belönande upplevelser. När utfallet är oväntat kan det påverka inlärningen och göra vissa signaler särskilt betydelsefulla.

Kortisol
Samtidigt kan den långvariga otryggheten aktivera kroppens stressystem. När hjärnan uppfattar ett hot, eller när vi under lång tid lever med oro och oförutsägbarhet, kan den så kallade HPA-axeln aktiveras. Det är ett samspel mellan hypotalamus, hypofysen och binjurarna som bland annat reglerar frisättningen av kortisol, ett hormon med en viktig funktion i kroppens stressreaktion.

Kortisol är i sig inget skadligt ämne. Det hjälper kroppen att hantera påfrestningar och varierar naturligt under dygnet. När stressen blir långvarig kan däremot regleringen av stressystemet förändras. Hur det sker varierar mellan individer, och långvarig stress innebär inte att kortisolnivån alltid är förhöjd.

Stressen
I en destruktiv relation kan kroppen därför pendla mellan perioder av oro och perioder av lättnad. Under oroliga perioder kanske man är på helspänn, försöker förutse nästa konflikt och söker efter tecken på att något är fel. När värmen sedan återkommer minskar oron för stunden. Kontrasten mellan dessa tillstånd kan göra de positiva stunderna särskilt betydelsefulla, samtidigt som den återkommande stressen tar kraft från återhämtningen.

Om detta pågår under lång tid kan den känslomässiga belastningen bidra till långvarig stress och i vissa fall vara en del av en utveckling mot utmattningssyndrom. Att ständigt behöva vara uppmärksam på någon annans humör, hantera oförutsägbara reaktioner och hoppas på nästa period av lugn kan innebära att kroppen och psyket får begränsade möjligheter till återhämtning. Det är den samlade belastningen över tid som har betydelse, och alla utvecklar inte samma symtom.

Stress och dopaminsystemet påverkar dessutom varandra. Forskning visar att stress kan förändra dopaminsignaleringen och hjärnans belöningsrelaterade processer, men effekterna beror bland annat på stressens varaktighet och intensitet.

Traumabindning

Intermittent förstärkning nämns ofta i samband med traumabindning. Begreppen har beröringspunkter, men beskriver olika saker.

Intermittent förstärkning handlar om hur oregelbundna konsekvenser kan bidra till att ett beteende fortsätter. Traumabindning används för att beskriva ett starkt känslomässigt band som kan utvecklas i en relation där skadligt bemötande växlar med perioder av närhet, omsorg eller försoning, särskilt när det också finns en maktobalans eller ett beroendeförhållande.

När en person både orsakar smärta och ibland erbjuder den lättnad som personen längtar efter kan bandet bli svårt att bryta. Efter en konflikt kan en försoning skapa en stark känsla av närhet. Löften om förändring kan väcka nytt hopp, och en kort period av lugn kan göra det möjligt att återigen tro på relationen.

Om mönstret upprepas kan personen få svårt att skilja mellan längtan efter den andra och längtan efter att få slut på den känslomässiga otryggheten. Att få tillbaka värmen kan kännas som att återfå relationen, men också som att äntligen kunna andas ut.

Det är samtidigt viktigt att inte likställa varje ojämn eller konfliktfylld relation med traumabindning. Starka känslor, separationer och försoningar förekommer i många relationer. Begreppet blir relevant när det finns ett mer genomgående mönster av skadligt bemötande och ett band som präglas av betydande otrygghet och svårigheter att lämna.

Mönstret i narcissistiska relationer

Intermittent förstärkning diskuteras ofta i samband med narcissistiska och andra destruktiva relationsmönster. En person kan inledningsvis vara mycket uppmärksam, bekräftande och engagerad. Med tiden kan bemötandet förändras och präglas av kritik, nedvärdering, kontroll eller känslomässig distans.

Därefter kan värmen återkomma. Den andra personen kanske visar omtanke, uttrycker saknad eller beter sig som under relationens första tid. För den som längtat efter närhet kan dessa stunder bli särskilt betydelsefulla.

Detta behöver inte innebära att personen medvetet använder en psykologisk metod. Oregelbunden förstärkning beskriver ett mönster och dess möjliga effekter, inte i sig motivet bakom beteendet. För att förstå en relation behöver man se till helheten: hur personen behandlar sin partner över tid, hur konflikter hanteras och om det finns en verklig vilja att ta ansvar och förändra sitt beteende.

Det går heller inte att dra slutsatsen att någon har en narcissistisk personlighetsstörning enbart för att relationen präglas av växlande närhet och avstånd. Liknande mönster kan förekomma av flera olika orsaker.

Det avgörande för den som drabbas är att förstå konsekvenserna av det återkommande beteendet. Enstaka kärleksfulla stunder väger inte automatiskt upp ett långvarigt mönster av kränkningar, manipulation eller bristande respekt.

Breadcrumbing

Ett närliggande begrepp är breadcrumbing, som innebär att någon ger små, sporadiska signaler av intresse utan att erbjuda en tydlig eller stabil relation.

Det kan handla om ett meddelande efter flera veckors tystnad, en oväntad komplimang, en antydan om att träffas eller ett löfte som aldrig följs upp. När kontakten väl kommer kan den väcka nytt hopp, trots att den övergripande situationen förblir oförändrad.

Den som väntat på kontakt kan börja tolka varje signal noggrant. Betyder meddelandet att personen saknar mig? Har något förändrats? Är det nu vi ska hitta tillbaka till varandra?

Om signalerna kommer tillräckligt ofta för att hålla hoppet vid liv, men sällan leder till verklig närhet eller tydlighet, kan väntan fortsätta under lång tid.

Breadcrumbing och intermittent förstärkning är dock inte samma sak. Breadcrumbing beskriver ett slags beteende i en relation, medan intermittent förstärkning är en inlärningsprincip som kan bidra till att förklara varför oregelbunden bekräftelse får sådan betydelse.

Hur kroppen och nervsystemet påverkas

Långvarig känslomässig otrygghet kan påverka både det psykiska och det fysiska måendet. Om man aldrig riktigt vet vilket bemötande som väntar kan mycket energi gå åt till att försöka förutse den andra personens reaktioner.

Man kanske granskar tonfall, ansiktsuttryck och meddelanden, funderar över vad tystnaden betyder eller försöker upptäcka tidiga tecken på att stämningen håller på att förändras. För vissa utvecklas en stark vaksamhet inför omgivningens signaler, så kallad hypervigilans.

När den känslomässiga belastningen blir långvarig kan den bidra till sömnproblem, koncentrationssvårigheter, oro, muskelspänningar och utmattning. En del upplever också att det blir svårt att koppla av när relationen för tillfället är lugn. Kroppen kan fortsätta vara beredd på att något ska hända.

Det betyder inte att intermittent förstärkning i sig orsakar alla dessa symtom. Människors reaktioner varierar, och det är den samlade belastningen, livssituationen och andra individuella faktorer som behöver vägas in.

Hur bryter man mönstret?

Att förstå intermittent förstärkning kan vara ett första steg mot att se relationen med större klarhet. Det handlar inte om att tvinga bort sina känslor, utan om att skilja mellan det man hoppas på och det man faktiskt upplever.

Se till helheten över tid
En fin helg, en kärleksfull gest eller en uppriktig ursäkt kan vara betydelsefull. Men för att förstå relationen behöver man också se hur vardagen ser ut. Finns det respekt, trygghet och ömsesidighet? Går det att ta upp problem utan att bli förlöjligad, hotad eller bestraffad med tystnad? Leder ursäkter till en varaktig förändring?

Lägg märke till vad som händer mellan de fina stunderna
Om närheten ständigt följs av kyla, oro eller kränkningar är även dessa perioder en del av relationens verklighet. Det kan hjälpa att skriva ner konkreta händelser och hur de påverkar måendet. På så sätt blir det lättare att se återkommande mönster när hoppet efter en försoning gör det svårare att minnas helheten.

Skilj mellan lättnad och trygghet
Att känna sig lugn när en konflikt har upphört är förståeligt. Men lättnaden efter en period av oro är inte nödvändigtvis samma sak som att känna sig trygg i relationen. Trygghet handlar också om att slippa leva i ständig beredskap inför nästa förändring.

Ge handlingar större betydelse än löften
Förändring visar sig genom ett mer konsekvent bemötande över tid, genom ansvarstagande och genom respekt för gränser. Enstaka kärleksfulla stunder kan väcka hopp, men de säger mindre om framtiden än vad som faktiskt förändras i vardagen.

Sök stöd utanför relationen
I en långvarigt destruktiv relation kan ens egen bedömning påverkas av upprepade konflikter, skuldbeläggning och osäkerhet. Samtal med någon utanför relationen kan ge möjlighet att sortera upplevelserna och återfå perspektiv. Det kan också vara värdefullt att minska kontakten med sådant som fortsätter att skapa oro, när det är möjligt och säkert att göra det.

Att bryta ett sådant mönster kan ta tid. Känslorna försvinner inte nödvändigtvis bara för att man börjar förstå vad som händer. Man kan sakna personen, minnas de fina stunderna och samtidigt inse att relationen har varit skadlig. Det är ingen motsägelse. Anknytning och insikt förändras inte alltid i samma takt.

Att återta sin egen verklighet

En av de svåraste följderna av en relation präglad av växlande värme och kyla kan vara att den egna uppmärksamheten gradvis flyttas över till den andra personen. Hur verkar stämningen i dag? Finns det tecken på irritation? Har jag gjort något fel? Kommer närheten tillbaka om jag bara gör rätt?

Med tiden kan de egna behoven hamna i bakgrunden. Man blir upptagen av att förstå, anpassa sig och försöka återskapa de stunder då relationen kändes bra.

Vägen vidare handlar därför också om att återvända till sig själv. Vad behöver jag för att må bra? Vilket bemötande vill jag acceptera? Hur ser mitt liv ut när jag slipper lägga så mycket kraft på att tolka någon annans signaler?

Det kan vara smärtsamt att inse att de fina stunderna inte har lett till den förändring man hoppats på. Samtidigt kan den insikten bli en vändpunkt. Man behöver inte förneka det som var vackert för att erkänna det som gjorde ont.

Så, en relation behöver bedömas utifrån hur man faktiskt blir behandlad över tid, inte enbart utifrån de stunder då allt känns bra. När den skillnaden blir tydligare kan det också bli lättare att börja fatta beslut som utgår från den egna tryggheten, självkänslan och framtiden.