Till dig som vaknar på morgonen och redan känner dig trött. Till dig som bär på en sorg som ingen riktigt ser, som försöker hålla ihop vardagen trots att det ibland känns som om allt håller på att falla samman. Till dig som har tappat bort dig själv någonstans längs vägen och kanske inte längre riktigt vet vem du är. Den här texten är till dig.
Jag vet att livet inte alltid blir som vi hade tänkt oss. Ibland händer saker som förändrar oss på djupet. Vi kan bära med oss upplevelser från barndomen, relationer som gjort oss illa, förluster, svek och besvikelser. Ibland kommer belastningen smygande under många år, tills kroppen och själen till slut inte orkar längre.
Det kan vara svårt att förklara för andra hur det känns. Kanske har du försökt, men mötts av oförståelse. Kanske har du fått höra att du ska rycka upp dig, sluta tänka så mycket eller gå vidare. Som om det vore så enkelt. Men det är inte alltid enkelt, och det är inte alltid möjligt att bara bestämma sig för att må bättre.
Kanske har du kämpat längre än någon förstår. Kanske har du lagt så mycket kraft på att finnas där för andra att du till slut glömt bort dig själv. Kanske har du levt i en tillvaro där du ständigt behövt anpassa dig, vara på din vakt eller försöka förstå sådant som aldrig riktigt gått att förstå. Till slut kanske du har börjat tro att det är något fel på dig.
Det är något jag verkligen vill att du ska förstå. Att du mår dåligt betyder inte att det är något fel på dig som människa. Att du har ångest, känner sorg, är utmattad, rädd eller har svårt att hitta glädjen betyder inte att du är mindre värd. Du är inte dina symtom. Du är inte dina svårigheter. Du behöver absolut inte känna skam över att livet har satt sina spår.
Det finns ofta en historia bakom hur vi mår. En historia som kanske inte ens du själv har hunnit förstå fullt ut.
Vi människor är inte maskiner. Vi kan inte utsättas för hur mycket som helst och sedan förväntas fungera precis som vanligt. Det vi upplever påverkar oss, våra tankar, våra känslor, våra relationer och vår kropp. Ibland behöver vi tid, förståelse och rätt stöd för att hitta tillbaka till en tryggare plats inom oss själva. Och vet du vad? Det är aldrig för sent att börja den resan.
Jag önskar att fler kunde förstå hur mycket det kan betyda att bara bli bemött med respekt och värme. Att någon lyssnar utan att döma, utan att jämföra och utan att genast försöka komma med lösningar. Att få vara människa också de dagar då man inte orkar vara stark. Du behöver inte prestera ditt tillfrisknande, inte ha svar på alla frågor eller veta vart vägen leder eller hur lång tid det kommer att ta.
Ibland börjar förändringen med något så litet som att våga berätta för någon hur man faktiskt mår. Ibland handlar det om att sätta en gräns, lämna något som gör en illa eller för första gången på länge tillåta sig själv att vila. Ibland behöver man professionell hjälp för att förstå vad man varit med om och få stöd att komma vidare. Det är en långsam process där man får ta ett steg framåt, ibland falla tillbaka och sedan försöka igen. Det gör inte resan mindre värdefull.
Det finns faktiskt hopp – jag har sett det med egna ögon
Jag vill inte bara skriva till dig att det finns hopp för att det låter fint. Jag vill säga det för att jag vet att det är möjligt. Inte för att jag har alla svar för alla därute, utan för att jag själv har fått uppleva hur livet kan förändras, även när det en gång kändes som om det inte fanns någon väg ut.
Jag vet hur det är att gå igenom perioder i livet som förändrar en på djupet. Att tappa bort sig själv, att bära på sådant som är svårt att sätta ord på och att behöva hitta tillbaka till sitt eget värde. Jag vet också att det kan ta tid. Men jag vet att det går att komma vidare, att läka och att börja se på livet med andra ögon.
Genom mitt arbete har jag också fått möta människor som kommit med en tillvaro som helt eller delvis bestått av ett tillstånd av totalt mörker. Människor som tappat tron på sig själva, som inte längre kunnat se någon framtid och som kanske under lång tid bara försökt ta sig igenom ännu en dag. En del har varit så vana vid att må dåligt att de nästan glömt hur det känns att faktiskt må bra.
Men sedan har något börjat hända. Inte över en natt. Inte genom några magiska ord eller enkla lösningar. Utan steg för steg. Genom ökad förståelse, nya insikter, förändrade förhållningssätt och ibland genom att äntligen våga lämna sådant som gjort dem illa. Genom att långsamt börja hitta tillbaka till sitt eget värde och förstå att livet kan innehålla så mycket mer än det de tidigare varit fast i.
Och så kommer de där stunderna som är svåra att beskriva med ord. När någon börjar le och skratta igen, på riktigt, från hjärtat. När framtiden inte längre känns lika skrämmande. När det finns en nyfikenhet på livet, en vilja att upptäcka saker och en känsla av att faktiskt få vara sig själv.
Det är som att se en människa börja blomma ut igen. Det som en gång bara var överlevnad börjar så småningom bli ett liv. Ett liv där det finns plats för glädje, drömmar, relationer, frihet och sådant som tidigare känts helt ouppnåeligt. Där man inte längre behöver lägga all sin energi på att bara hålla ihop sig själv. Jag har sett människor börja flyga igen och det är kanske bland det finaste man kan få uppleva.
Det är sådana möten som påminner mig om varför jag tror så starkt på människans förmåga att förändras och hitta tillbaka till sig själv. Inte för att alla har samma förutsättningar eller för att det finns en väg som passar alla, utan för att jag gång på gång har sett att en tillvaro som en gång kändes helt hopplös faktiskt kan förändras.
Det är också därför jag vill att du ska veta att det finns en möjlighet till förändring, även om du inte kan se den just nu. Jag kan inte lova dig att vägen blir enkel eller att allt kommer att bli som du en gång önskade. Men jag vet att det som känns hopplöst i dag inte behöver vara slutet på din berättelse.
Du kanske inte kan föreställa dig ett annat liv just nu. Det behöver du inte heller. Ibland får man låna lite hopp från andra tills man så småningom börjar hitta sitt eget.
Du förtjänar också att må bra
Jag vill också säga något till dig som kanske har tappat tron på framtiden. Till dig som inte längre kan föreställa dig att livet skulle kunna kännas annorlunda än det gör just nu.
Det du känner i dag behöver inte vara det du känner om ett år. Det som känns omöjligt just nu behöver inte förbli ouppnåeligt. Människan har en unik förmåga att läka, återhämta sig och hitta nya sätt att leva, även efter svåra upplevelser och erfarenheter. Hjärnan kan förändras, nervsystemet kan återfå en större känsla av trygghet och vi kan gradvis bygga upp sådant som en gång gått förlorat.
Det betyder inte att allt går över av sig självt eller att alla sår försvinner. Men det betyder att det går att förändra sin relation till det som varit, att hitta nya sätt att förhålla sig till sina erfarenheter och att upptäcka möjligheter som du kanske inte kan se just nu. Du behöver inte hitta hela vägen på en gång.
Kanske behöver du börja med att sluta vara så hård mot dig själv. Kanske behöver du förstå att du har gjort så gott du kunnat utifrån de förutsättningar du haft. Kanske behöver du börja se på dig själv med samma förståelse som du så ofta visar andra. För du förtjänar också den omtanken.
Om du har levt i en destruktiv relation och tappat bort ditt eget värde vill jag att du ska veta att du kan hitta tillbaka till dig själv. Om du har vuxit upp eller levt med människor som inte förmått ge dig den trygghet och kärlek du behövt, betyder det inte att du är dömd att fortsätta leva utan den. Om du har gått igenom utmattning, ångest, depression eller trauma är det inte ett misslyckande att behöva hjälp och tid. Även om du just nu inte vet vad du behöver, så får det också vara så.
Livet handlar inte om att alltid vara stark, lycklig, produktiv eller ha kontroll. Det handlar också om att få vara sårbar, känna sorg, att få förändras, att få göra misstag och att få börja om. Vi alla har som sagt våra begränsningar och våra olika förutsättningar. Det finns ingen anledning att mäta sitt eget liv mot någon annans. Din verklighet är precis lika viktig som någon annans.
Jag tror att vi behöver bli bättre på att möta varandra som människor. Med mindre dömande och mer förståelse. Med mindre rädsla för det som är svårt och större respekt för att vi alla bär på sådant som inte alltid syns utanpå. Kanske behöver vi framför allt bli bättre på att möta oss själva på samma sätt.
Så till dig som just nu kämpar: ge inte upp om dig själv. Du behöver inte veta hur morgondagen ska bli. Försök bara att inte stänga dörren till möjligheten att den faktiskt kan bli bättre.
Det finns ett liv bortom det du går igenom just nu. Det kommer finnas glädje igen. Nya relationer, skratt som kommer helt oväntat och stunder då du märker att du inte längre bär allting lika tungt. Det kommer en dag då du ser tillbaka och förstår hur långt du faktiskt har kommit.
Kanske upptäcker du att sådant som tidigare kändes helt främmande återigen blir en del av din vardag. Att du börjar längta efter saker, vågar drömma och känner en frihet som du nästan hade glömt existerade. Det kommer en dag då du upptäcker att du inte längre bara försöker överleva livet, du har istället börjat leva det.
Du behöver inte vara hel för att vara värdefull. Du behöver inte må bra för att förtjäna kärlek. Och du behöver inte ha allt på plats för att vara värd ett gott liv. Du duger, även just nu. Även när det gör ont. Även när du tvivlar på dig själv.
Ta hand om dig. Var lite varsammare med dig själv än du kanske har varit hittills. Och våga tro på att det fortfarande finns mycket kvar att uppleva, upptäcka och känna. Det är inte för sent för dig.
Med värme och omtanke ❤️
Lennart – Vitales
