Sköldkörteln och psykisk hälsa

Sköldkörteln är en liten körtel med stor betydelse för kroppens funktioner. Genom sina hormoner påverkar den ämnesomsättningen, energinivån, kroppstemperaturen, hjärtats arbete och en rad processer som behövs för att hjärnan och nervsystemet ska fungera normalt. När produktionen av sköldkörtelhormoner förändras kan följderna märkas i hela kroppen, men också i det psykiska måendet.

Trötthet, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, oro, irritabilitet och sömnproblem förknippas ofta med stress, depression eller ångest. Sådana symtom kan emellertid också förekomma vid rubbningar i sköldkörtelns funktion. Vid underfunktion går kroppens processer ofta långsammare, medan överfunktion kan försätta kroppen i ett tillstånd av ökad aktivitet. Det kan påverka hur en människa tänker, känner och reagerar på sin omgivning.

Sköldkörtelns funktion kan dessutom förändras över tid. Vid vissa sjukdomstillstånd kan perioder av överfunktion följas av underfunktion, vilket innebär att både de kroppsliga symtomen och det psykiska måendet kan skifta

Sambandet är särskilt intressant eftersom kroppsliga och psykiska processer inte fungerar oberoende av varandra. Hjärnan är beroende av en välreglerad hormonmiljö, samtidigt som långvarig psykisk belastning kan påverka sömn, återhämtning och hur kroppsliga symtom upplevs. Det innebär inte att alla psykiska besvär beror på hormoner, men det visar varför kroppsliga orsaker behöver finnas med när man försöker förstå ett förändrat mående.

Vad är sköldkörteln och vilken funktion har den?

Sköldkörteln, som också kallas tyreoidea, sitter på halsens framsida nedanför struphuvudet. Den har formen av en fjäril och producerar framför allt hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).

T4 är det hormon som sköldkörteln producerar i störst mängd. Det fungerar till stor del som ett förstadium som kan omvandlas till det mer biologiskt aktiva hormonet T3 i kroppens vävnader. Båda hormonerna har betydelse, men det är framför allt T3 som utövar den direkta effekten på många av kroppens celler. Sköldkörtelhormonerna påverkar bland annat:

• Ämnesomsättningen, hur kroppen använder energi och omsätter näringsämnen.
• Hjärnan och nervsystemet, bland annat kognitiva funktioner, vakenhet och normal neurologisk funktion.
• Hjärtat och cirkulationen, som hjärtfrekvens, hjärtats arbetsförmåga och cirkulationssystemets aktivitet.
• Kroppstemperaturen, kroppens värmeproduktion och känslighet för kyla eller värme.
• Muskelstyrka, uthållighet och hur musklerna fungerar.
• Matsmältningen, bland annat tarmarnas rörelser.
• Hud, hår och naglar. Vävnadernas normala omsättning och förnyelse.
• Fortplantningen, hormonbalansen har betydelse för bland annat menstruation och fertilitet.

Sköldkörteln styr alltså inte bara hur pigg eller trött en människa känner sig. Hormonerna påverkar grundläggande processer som gör att kroppen och hjärnan kan arbeta tillsammans.

Hur sköldkörteln reglerar hormonproduktion

Sköldkörteln ingår i ett regleringssystem mellan hypotalamus, hypofysen och sköldkörteln. Det kallas hypotalamus-hypofys-sköldkörtelaxeln.

Hypotalamus i hjärnan signalerar till hypofysen, som i sin tur frisätter TSH, tyreoideastimulerande hormon. TSH stimulerar sköldkörteln att producera och frisätta T4 och T3. När nivåerna av sköldkörtelhormoner är tillräckliga minskar signaleringen genom en återkopplingsmekanism. På så sätt försöker kroppen hålla hormonproduktionen inom ett lämpligt intervall.

Det är därför TSH är ett viktigt blodprov vid misstanke om sköldkörtelrubbning. Vid primär hypotyreos, det vill säga underfunktion i själva sköldkörteln, stiger TSH ofta när kroppen försöker få körteln att producera mer hormon. Vid hypertyreos sjunker TSH vanligen eftersom kroppen försöker dämpa en alltför hög hormonproduktion.

Det finns dock undantag. Vid vissa sjukdomar i hypofysen eller hypotalamus kan regleringen se annorlunda ut. Provsvaren behöver därför bedömas tillsammans med symtom, sjukdomshistoria och andra relevanta undersökningar.

Hur det påverkar det psykiska måendet

Hjärnan är ett av de organ som är beroende av sköldkörtelhormoner. Hormonerna har betydelse för nervcellernas funktion, energiomsättning och flera processer som bidrar till normal kognitiv förmåga och känslomässig reglering.

När hormonbalansen rubbas kan förändringen märkas i sådant som annars tas för givet: förmågan att koncentrera sig, minnas information, fatta beslut, hantera intryck och återhämta sig efter ansträngning.

Vid underfunktion kan den mentala aktiviteten upplevas som långsammare. Tankarna kan kännas tröga, minnet sämre och vardagliga uppgifter mer krävande. En del beskriver det som att hjärnan går på lågvarv eller att det ligger en mental dimma över tillvaron.

Vid överfunktion kan det i stället vara svårt att varva ner. Tankarna kan gå snabbt, kroppen kännas rastlös och små påfrestningar väcka oproportionerligt starka reaktioner. Sömnsvårigheter och en ihållande känsla av inre oro kan i sin tur försämra koncentrationen och göra det svårare att reglera känslor.

Hormonella förändringar kan påverka förutsättningarna för hur hjärnan fungerar. Samtidigt varierar symtomen betydligt mellan olika personer, och samma symtom kan ha flera olika orsaker.

Hypotyreos, när sköldkörteln producerar för lite hormon

Hypotyreos innebär att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner för kroppens behov. Tillståndet utvecklas ibland gradvis, vilket kan göra att förändringen sker så långsamt att den drabbade vänjer sig vid en allt lägre energinivå utan att förstå vad som ligger bakom.

Fysiska symtom vid underfunktion

När sköldkörtelhormonerna är för låga minskar aktiviteten i flera av kroppens processer. Vanliga symtom är:

• Trötthet och brist på energi, även efter vila.
• Ökad frusenhet.
• Viktuppgång eller svårigheter att hantera viktförändringar.
• Förstoppning.
• Torr hud, skörare hår och ibland håravfall.
• Muskelvärk, stelhet och muskelkramper.
• Långsammare puls.
• Svullnad, exempelvis i ansiktet.
• Heshet.
• Förändrade menstruationer och ibland nedsatt fertilitet.

Alla får inte samtliga symtom. En del har framför allt trötthet och kognitiva besvär, medan andra märker tydligare kroppsliga förändringar.

Viktuppgång vid hypotyreos beror inte enbart på förändrad fettomsättning. En del kan förklaras av vätskeansamling och förändringar i kroppens energiförbrukning. Hur stor viktförändringen blir varierar.

Psykiska och kognitiva symtom vid hypotyreos

Underfunktion kan påverka det psykiska måendet på flera sätt. Nedstämdhet, minskad initiativförmåga och en upplevelse av att ha förlorat sin vanliga mentala skärpa är exempel på besvär som förekommer.

Nedstämdhet och minskat intresse
En del upplever mindre lust att göra sådant som tidigare kändes meningsfullt. Sociala aktiviteter, fritidsintressen och vardagliga sysslor kan kräva mer energi än förut. Det kan uppfattas som att motivationen har försvunnit, trots att förändringen delvis kan hänga samman med kroppens hormonella tillstånd.

Mental tröghet och koncentrationssvårigheter
Det kan bli svårare att hålla fokus, bearbeta information och hitta rätt ord. Läsning och samtal kan kräva större ansträngning, och det kan ta längre tid att fatta beslut. Den här typen av kognitiva besvär brukar ibland beskrivas som hjärndimma.

Minnesproblem
Vissa upplever att närminnet försämras eller att de tappar tråden mitt i en uppgift. Sömnproblem, nedstämdhet och andra samtidiga besvär kan förstärka problemen, vilket gör att det inte alltid går att hänföra dem till en enda orsak.

Ökad känslighet och låg stresstolerans
När energin är låg kan även vardagliga krav bli svårare att hantera. Ljud, många intryck, sociala sammanhang och behovet av att fatta flera beslut kan kännas mer ansträngande. Det behöver inte betyda att personen har utvecklat en ny psykisk störning. Det kan också vara en följd av den samlade belastningen när kroppen inte fungerar som vanligt.

Apati och minskad handlingskraft
En person kan förstå vad som behöver göras men ändå ha svårt att komma igång. Det kan skapa frustration, särskilt om omgivningen tolkar tillståndet som lathet eller ointresse. Den drabbade kan också börja kritisera sig själv för att inte längre klara sådant som tidigare gick utan större ansträngning.

Hypotyreos kan förekomma tillsammans med depression, och symtomen kan överlappa. Det går därför inte att avgöra utifrån nedstämdhet eller trötthet ensamt om orsaken är hormonell, psykisk eller en kombination av flera faktorer.

Hypertyreos, när sköldkörteln producerar för mycket hormon

Hypertyreos innebär att sköldkörteln producerar och frisätter för mycket sköldkörtelhormon. Kroppens processer drivs då ofta upp i tempo. Det kan kännas som om kroppen arbetar på högvarv även när personen försöker vila.

En vanlig bakomliggande orsak är Graves sjukdom, en autoimmun sjukdom där immunförsvaret stimulerar sköldkörteln att producera för mycket hormon. Andra orsaker är överaktiva knölar i sköldkörteln och vissa former av inflammation i körteln. Alla tillstånd med förhöjda sköldkörtelhormoner innebär inte att själva hormonproduktionen har ökat; vid vissa inflammationer läcker redan bildade hormoner ut i blodet.

Fysiska symtom vid överfunktion

• Hjärtklappning och förhöjd puls.
• Värmekänsla och ökad svettning.
• Darrningar i händerna.
• Viktnedgång trots normal eller ökad aptit.
• Ökad tarmaktivitet och ibland diarré.
• Muskelsvaghet, särskilt i lår och överarmar.
• Sömnsvårigheter.
• Trötthet trots att kroppen känns uppvarvad.
• Förändrade menstruationer.
• Förstorad sköldkörtel hos vissa.

Vid Graves sjukdom kan även ögonbesvär förekomma, exempelvis irritation, ljuskänslighet eller utstående ögon. Ögonpåverkan behöver bedömas särskilt eftersom den inte enbart beror på hormonnivåerna utan också på den bakomliggande autoimmuna processen.

Psykiska symtom vid överfunktion

Överfunktion kan ge en psykisk upplevelse som påminner om ångest, stark stress eller ett ihållande alarmtillstånd. Skillnaden är att kroppens ökade aktivitet delvis kan drivas av hormonförändringen.

Oro och ångestliknande symtom
En del känner en ihållande inre oro utan att kunna identifiera någon tydlig anledning. Hjärtklappning, svettningar och darrningar kan förstärka känslan av att någonting är fel. Kroppens signaler kan i sin tur skapa mer oro, vilket gör att en ond cirkel uppstår.

Irrirabilitet och kortare tålamod
Personen kan bli mer lättretlig, reagera starkare på motgångar eller ha svårare att hantera frustration. Små vardagliga händelser kan väcka en reaktion som känns ovanligt kraftig jämfört med hur personen brukar fungera.

Rastlöshet och svårigheter att koppla av
Det kan vara svårt att sitta still, komma till ro eller avsluta tankar och aktiviteter. Även när kroppen är trött kan det kännas som om den inte tillåter vila. Sömnbrist kan därefter förvärra både oro, koncentrationsproblem och känslomässig instabilitet.

Snabbare tankar och koncentrationssvårigheter
Tankarna kan upplevas som snabba eller splittrade. Det kan bli svårt att prioritera, hålla kvar uppmärksamheten eller slutföra en uppgift innan nästa påbörjas. Det behöver inte innebära att personen har ADHD eller någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Känslomässig instabilitet
Vissa upplever att de lättare börjar gråta, blir arga eller känner sig överväldigade. Den egna reaktionen kan kännas främmande, särskilt om personen tidigare har varit lugn och haft god förmåga att hantera stress.

Vid uttalad hypertyreos kan även mer allvarliga psykiska symtom förekomma, exempelvis förvirring och i sällsynta fall psykotiska symtom. Sådana förändringar ska tas på allvar och bedömas skyndsamt.

När sköldkörteln pendlar mellan över- och underfunktion

Sköldkörtelns funktion är inte alltid konstant. Vissa personer kan uppleva perioder då hormonproduktionen är för hög, följt av perioder då den är för låg. Det kan göra symtombilden mer svårtolkad, särskilt när förändringarna påverkar både kroppen och det psykiska måendet.

En viktig orsak är sköldkörtelinflammation, så kallad tyreoidit. Vid vissa former av inflammation skadas sköldkörtelns vävnad tillfälligt, vilket gör att lagrade hormoner läcker ut i blodet. Inledningsvis kan det ge symtom på överfunktion, exempelvis hjärtklappning, oro, svettningar och sömnsvårigheter. När hormonlagren sedan töms kan en period av underfunktion följa, med trötthet, frusenhet, nedstämdhet och nedsatt koncentrationsförmåga. Hos många återgår funktionen så småningom till det normala, men en del utvecklar en bestående underfunktion.

Även efter en graviditet kan en inflammation i sköldkörteln ge ett sådant förlopp. Vid autoimmuna sköldkörtelsjukdomar kan hormonvärdena också förändras över tid, även om det inte innebär att alla med exempelvis Hashimotos sjukdom regelbundet växlar mellan under- och överfunktion.

Det är viktigt att skilja dessa förlopp från situationer där hormonvärdena varierar av andra skäl, exempelvis förändringar i läkemedelsdos, ojämnt läkemedelsintag eller att behandlingen ännu inte har stabiliserats. Vid Graves sjukdom kan behandling och sjukdomsaktivitet också påverka hur hormonvärdena utvecklas.

Hur kan pendlingarna påverka det psykiska måendet?

När hormonläget förändras kan även de psykiska symtomen skifta. Under en period av överfunktion kan personen känna sig uppvarvad, orolig, rastlös och lättirriterad. Senare kan samma person i stället uppleva uttalad trötthet, mental tröghet, minskad motivation och nedstämdhet.

För den som inte känner till att sköldkörteln kan förändras över tid kan det vara svårt att förstå varför måendet skiftar så tydligt. Personen kanske upplever att kroppen inte går att lita på eller börjar ifrågasätta sin egen förmåga att hantera vardagen. Omgivningen kan också ha svårt att förstå varför energin och känsloläget varierar så mycket.

Det är samtidigt viktigt att inte automatiskt tillskriva varje förändring i måendet sköldkörteln. Symtomen behöver bedömas tillsammans med blodprover och övriga omständigheter. Vid misstanke om hormonella svängningar kan upprepade provtagningar behövas för att följa förloppet.

När både kroppsliga symtom och psykiskt mående förändras över tid är det därför värdefullt att se till hela förloppet, inte bara till hur personen mår vid ett enskilt tillfälle.

Under- och överfunktion två olika sätt att må psykiskt dåligt

Det kan vara hjälpsamt att förstå den grundläggande skillnaden mellan tillstånden, även om symtomen inte alltid följer ett tydligt mönster.

Vid underfunktion dominerar ofta trötthet, långsammare tankeverksamhet, minskad initiativförmåga och nedstämdhet. Vid överfunktion är rastlöshet, oro, irritabilitet, sömnsvårigheter och en känsla av att vara uppvarvad vanligare.

Det finns emellertid betydande överlappningar. En person med överfunktion kan vara fullständigt utmattad efter en längre period med dålig sömn, medan en person med underfunktion kan uppleva oro och ångest. Det psykiska måendet påverkas dessutom av hur länge tillståndet har pågått, hur uttalad hormonrubbningen är och om andra sjukdomar eller belastningar förekommer samtidigt.

Det går alltså inte att ställa diagnos genom att jämföra symtom med en lista. Symtomen kan däremot ge anledning att undersöka sköldkörtelns funktion, särskilt när de är nytillkomna, oförklarliga eller skiljer sig tydligt från personens vanliga mående.

Vad orsakar obalans i sköldkörteln?

Sköldkörtelrubbningar kan ha flera olika orsaker. För att förstå vad som ligger bakom besvären behöver man skilja mellan sjukdomar som påverkar själva körteln, förändringar i kroppens hormonreglering och tillstånd där hormoner frisätts på ett avvikande sätt.

Hashimotos sjukdom, en vanlig orsak till underfunktion
Hashimotos sjukdom är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret reagerar mot vävnad i sköldkörteln. Inflammationen kan gradvis försämra körtelns förmåga att producera hormoner och leda till hypotyreos.

Sjukdomen kan utvecklas under lång tid. I början kan hormonproduktionen fortfarande vara tillräcklig, och det är inte alla som har antikroppar mot sköldkörteln som utvecklar en klinisk underfunktion.

Graves sjukdom, en vanlig orsak till överfunktion
Vid Graves sjukdom bildar immunförsvaret antikroppar som stimulerar sköldkörteln att producera mer hormon än kroppen behöver. Följden kan bli hjärtklappning, värmekänsla, viktnedgång, sömnsvårigheter och psykisk oro.

Graves sjukdom kan även påverka vävnaden kring ögonen. Denna ögonpåverkan är kopplad till den autoimmuna sjukdomen och kan förekomma även när hormonvärdena har förbättrats.

Sköldkörtelinflammation
En inflammation i sköldkörteln kan medföra att lagrade hormoner läcker ut i blodet. Det kan först ge symtom som liknar överfunktion. När hormonlagren sedan minskar kan en period med underfunktion följa. Vissa återhämtar sig helt, medan andra får kvarstående hormonbrist.

Näringsbrist
Sköldkörteln är beroende av flera näringsämnen för att kunna producera hormoner och för att kroppen ska kunna omsätta dem på ett normalt sätt. Om tillgången på vissa näringsämnen är otillräcklig kan det påverka sköldkörtelns funktion. Samtidigt behöver man skilja mellan näringsbrist som faktiskt bidrar till en hormonrubbning och brister som förekommer samtidigt utan att vara den bakomliggande orsaken.

Jod är det mest direkt avgörande näringsämnet eftersom det ingår i sköldkörtelhormonerna T4 och T3. Vid uttalad jodbrist kan hormonproduktionen minska och sköldkörteln förstoras. Även ett alltför högt jodintag kan störa hormonproduktionen, framför allt hos personer som redan har en sköldkörtelsjukdom.

Selen behövs för enzymer som bland annat deltar i omvandlingen av T4 till det mer aktiva hormonet T3 och skyddar sköldkörtelvävnaden mot oxidativ påverkan. Uttalad selenbrist kan påverka sköldkörtelns funktion, men forskningen ger inte stöd för att selentillskott generellt förbättrar hormonbalansen hos personer med normala nivåer.

Järn behövs för enzymet tyreoideaperoxidas, som har en viktig funktion i bildningen av sköldkörtelhormoner. Järnbrist kan dessutom orsaka trötthet, nedsatt ork och koncentrationssvårigheter – symtom som också förekommer vid hypotyreos. Det kan därför vara relevant att undersöka järnstatus när symtomen är svårtolkade, särskilt om det finns riskfaktorer för järnbrist.

Zink deltar i flera processer som har betydelse för kroppens hormonreglering och normala cellfunktion. Svår zinkbrist kan påverka flera kroppsliga funktioner, men sambandet mellan zinkbrist och klinisk sköldkörtelsjukdom är inte tillräckligt tydligt för att motivera rutinmässiga tillskott som behandling.

Det är också viktigt att komma ihåg att trötthet, nedstämdhet, hjärndimma och nedsatt stresstålighet kan förekomma vid brist på exempelvis järn eller vitamin B12, även när sköldkörtelns funktion är normal. Näringsbrist kan därmed bidra till symtom som liknar dem vid sköldkörtelrubbningar och i vissa fall förekomma samtidigt med en sådan sjukdom.

En varierad kost är en bra grund, men vid misstanke om brist är det bättre att undersöka vad kroppen faktiskt saknar än att prova flera kosttillskott på egen hand. Framför allt bör högdoserade jod- och selentillskott undvikas utan medicinsk vägledning, eftersom även ett överskott kan påverka sköldkörteln negativt.

Läkemedel
Kan i vissa fall förändra sköldkörtelns hormonproduktion. Litium, som bland annat används vid bipolär sjukdom, kan leda till underfunktion och mer sällan överfunktion. Amiodaron, ett läkemedel mot vissa hjärtrytmrubbningar, innehåller stora mängder jod och kan orsaka både under- och överfunktion. Även andra läkemedel och medicinska behandlingar kan påverka sköldkörteln eller hur dess hormoner omsätts i kroppen. Den som använder sådana läkemedel kan därför behöva regelbundna blodprover. NICE (2023) tar upp läkemedelspåverkan och behovet av uppföljning i sina riktlinjer för sköldkörtelsjukdom.

Ärftlighet och autoimmuna sjukdomar
Det kan också ha betydelse. Om nära släktingar har exempelvis Hashimotos tyreoidit eller Graves sjukdom kan risken vara förhöjd. Vid Hashimotos angriper immunförsvaret vävnad i sköldkörteln, vilket kan försämra hormonproduktionen. Vid Graves sjukdom stimulerar antikroppar i stället körteln så att den producerar för mycket hormon. En familjehistoria innebär dock inte att man med säkerhet kommer att utveckla en sköldkörtelsjukdom. Även andra autoimmuna sjukdomar kan förekomma tillsammans med sköldkörtelrubbningar.

Graviditet och tiden efter förlossningen
Det innebär stora förändringar i kroppens hormonella och immunologiska system. Under graviditeten förändras behovet av sköldkörtelhormoner, och en tidigare oupptäckt eller befintlig rubbning kan bli tydligare. Efter förlossningen kan vissa utveckla postpartumtyreoidit, en inflammation i sköldkörteln som ofta har ett övergående förlopp. Den kan först ge en period med förhöjda hormonnivåer och symtom som hjärtklappning, oro och rastlöshet, för att därefter övergå i underfunktion med trötthet, frusenhet och nedstämdhet. Alla får inte båda faserna, och hos vissa kan underfunktionen bli bestående. Risken är högre hos personer som redan har sköldkörtelantikroppar eller tidigare har haft en sådan inflammation.

Tidigare operation eller radiojodbehandling
Det kan minska sköldkörtelns förmåga att producera hormoner. Om hela eller stora delar av körteln har opererats bort, eller om radiojodbehandling har förstört en betydande mängd hormonproducerande vävnad, kan underfunktion uppstå. Många behöver då livslång behandling med sköldkörtelhormon. Även strålbehandling mot huvud- eller halsområdet kan påverka körteln.

Moment 22, när flera orsaker samverkar

Vid långvarig stress och svår utmattning kan kroppens närings balans påverkas på flera sätt. Det handlar inte enbart om att en person äter för lite eller har en ensidig kost. Stress kan påverka mag-tarmkanalens funktion, aptiten, matsmältningen och kroppens omsättning av vissa näringsämnen. Forskning visar också samband mellan stress och förändringar i nivåerna av flera vitaminer och mineraler, även om omfattningen varierar och alla mekanismer ännu inte är klarlagda.

Mag-tarmkanalen påverkas av nervsystemet och kroppens stressreaktioner. Vid långvarig belastning kan vissa personer få exempelvis illamående, magont, diarré, förstoppning eller förändrad aptit. Sådana besvär kan göra det svårare att äta regelbundet och få i sig tillräckligt med näring. Om det dessutom finns en bakomliggande mag-tarmsjukdom, inflammation eller annan störning som försämrar upptaget kan risken för näringsbrist öka ytterligare.

Samtidigt kan kroppens behov och omsättning av vissa näringsämnen förändras vid långvarig fysisk och psykisk belastning. Forskning har bland annat undersökt hur stress kan påverka omsättningen och utsöndringen av magnesium, zink och andra mikronäringsämnen. Det betyder inte att alla som lever med långvarig stress får näringsbrist, men det finns fler möjliga förklaringar än att personen helt enkelt inte äter tillräckligt bra.

Detta blir särskilt relevant när vi ser till sköldkörteln. Kroppen behöver bland annat jod för att bilda sköldkörtelhormoner, medan selen och järn har funktioner i hormonernas produktion och omsättning. Om en person har en konstaterad brist på ett näringsämne som behövs för dessa processer kan det påverka sköldkörtelns funktion. Däremot innebär näringsbrist inte automatiskt att en sköldkörtelsjukdom utvecklas, och det är inte fastställt att stressrelaterade näringsförändringar i sig orsakar autoimmuna sjukdomar som Hashimotos eller Graves.

Då kan ett moment 22 uppstå
En person som redan är svårt utmattad kan få svårare att äta regelbundet, hantera mag-tarmbesvär och upprätthålla fungerande vardagsrutiner. Om närings upptaget dessutom är försämrat eller kroppen har en konstaterad brist kan återhämtningen kompliceras. Näringsbristen kan i sin tur bidra till trötthet, muskelsvaghet, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet, symtom som redan kan finnas vid utmattning.

Om personen samtidigt har en sköldkörtelrubbning kan den samlade symtombilden bli ännu mer omfattande. Underfunktion kan exempelvis förstärka trötthet och mental tröghet, medan överfunktion kan bidra till oro, sömnsvårigheter och en känsla av att kroppen aldrig kommer till ro.

Det blir då svårt att avgöra vad som beror på den ursprungliga belastningen, vad som har tillkommit och vilka faktorer som faktiskt går att behandla. Om alla symtom förklaras med stress finns en risk att kroppsliga bidragande orsaker förbises. Omvänt är det inte heller rimligt att utgå från att näringsbrist eller sköldkörteln förklarar allt.

Det är därför viktigt att se till hela förloppet, ta ett helhetsperspektiv. Vid långvarig eller svår utmattning kan det finnas anledning att undersöka både den psykiska belastningen och möjliga kroppsliga faktorer, exempelvis sköldkörtelfunktion, blodvärde, järnstatus och vitamin B12, utifrån personens symtom och sjukdomshistoria. Vid tydliga mag-tarmbesvär kan även orsaker till ett eventuellt försämrat näringsupptag behöva utredas.

Målet är inte att behandla varje symtom med kosttillskott, utan att förstå vad kroppen faktiskt behöver och vad som ligger bakom besvären. När flera faktorer samverkar behöver de bedömas var för sig och i sitt sammanhang för att rätt åtgärder ska kunna sättas in.

Stress, utmattning och sköldkörteln

Stress och sköldkörtelrubbningar kan ge liknande symtom. Trötthet, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning och oro förekommer vid båda tillstånden. Därför kan det ibland vara svårt att avgöra vad som ligger bakom en förändring i måendet enbart genom att lyssna på symtombeskrivningen.

Långvarig stress kan påverka kroppens reglering av stresshormoner, sömn, aptit och återhämtning. Sköldkörtelhormonerna regleras genom ett annat, men samverkande, system. Det finns forskning om samband mellan stress och autoimmuna sjukdomar, men sambanden är komplexa. Det går inte att dra slutsatsen att långvarig stress i sig orsakar Hashimotos sjukdom eller Graves sjukdom hos en viss individ.

Det är också viktigt att inte förklara alla kroppsliga besvär med stress. En person som har varit under hög belastning länge kan ha utvecklat utmattningssymtom, men kan samtidigt ha en sköldkörtelrubbning eller någon annan kroppslig orsak till sin trötthet.

Omvänt kan en obehandlad hormonrubbning göra det svårare att återhämta sig från stress. Vid underfunktion kan energin och den mentala uthålligheten minska. Vid överfunktion kan kroppen vara så uppvarvad att sömn och vila inte ger den återhämtning som behövs.

Det ena utesluter alltså inte det andra. Ibland behöver både den kroppsliga sjukdomen och den psykiska belastningen uppmärksammas.

När psykiska symtom misstolkas

En av de svåraste aspekterna av sköldkörtelrubbningar är att symtomen kan se ut som andra tillstånd. En person som blivit nedstämd, initiativlös och mentalt långsam kan uppfattas som deprimerad. En person som är rastlös, lättirriterad och har svårt att sova kan i stället uppfattas som stressad eller ångestdrabbad.

Psykiska tillstånd kan naturligtvis förekomma samtidigt med en sköldkörtelsjukdom. Det är därför inte en fråga om att välja mellan kropp och psyke, utan om att undersöka vilka faktorer som kan bidra till besvären.

Föreställ dig en person som under flera månader har fått allt svårare att koncentrera sig på arbetet, känner sig nedstämd och inte längre orkar träffa vänner. Personen börjar kanske ifrågasätta sin förmåga och tänker att det handlar om bristande motivation. Om orsaken helt eller delvis är hypotyreos kan den självbilden bli ytterligare en belastning ovanpå de kroppsliga symtomen.

En annan person kan uppleva hjärtklappning, stark oro och sömnsvårigheter och börja undvika situationer där kroppen känns svår att kontrollera. Om en överfunktion ligger bakom kan det vara svårt att komma till rätta med problemen genom enbart stresshantering.

Det avgörande är att inte ställa diagnos utifrån hur symtomen ser ut på ytan. En medicinsk utredning kan behövas för att skilja mellan olika förklaringar och identifiera tillstånd som går att behandla.

Hur undersöks sköldkörtelns funktion?

Vid misstanke om sköldkörtelrubbning görs vanligtvis en medicinsk bedömning och blodprov. Läkaren väger samman symtom, sjukdomshistoria, läkemedel och provresultat. De vanligaste proverna är.

• TSH visar hur hypofysen signalerar till sköldkörteln.
• Fritt T4 (FT4) mäter den obundna delen av tyroxin i blodet.
• Fritt T3 (FT3) kan vara relevant framför allt vid misstänkt överfunktion, men behövs inte rutinmässigt i alla utredningar.
• Antikroppar, exempelvis TPO-antikroppar vid misstanke om autoimmun sköldkörtelsjukdom eller TSH-receptorantikroppar vid misstanke om Graves sjukdom.

Vid primär hypotyreos är TSH vanligen förhöjt och fritt T4 lågt. Vid hypertyreos är TSH vanligen lågt och fritt T4 och/eller fritt T3 förhöjda. Det finns dock mildare former där provbilden ser annorlunda ut.

Ett avvikande TSH-värde innebär inte automatiskt att en person har en behandlingskrävande sjukdom. I vissa fall behöver provet upprepas, och tolkningen påverkas bland annat av andra sjukdomar, läkemedel och graviditet. Vid ovanliga tillstånd som central hypotyreos kan TSH dessutom vara normalt eller lågt trots att sköldkörtelhormonnivån är för låg.

Det finns inte heller något enskilt blodprov som ensamt kan förklara alla former av trötthet, nedstämdhet eller ångest. Om sköldkörtelproverna är normala kan det fortfarande finnas andra kroppsliga eller psykiska orsaker som behöver undersökas.

Behandling och varför förbättringen kan ta tid

Behandlingen beror på vilken typ av rubbning som föreligger och vad som har orsakat den. Vid hypotyreos är levotyroxin, ett syntetiskt T4-hormon, den vanligaste behandlingen. Dosen anpassas efter bland annat provresultat, ålder, andra sjukdomar och hur behandlingen fungerar över tid. Blodprover följs upp för att kontrollera att dosen är lämplig.

Vid hypertyreos kan behandlingen bestå av läkemedel som minskar hormonproduktionen, radiojodbehandling eller operation. Valet beror på orsaken, sjukdomens svårighetsgrad och individens förutsättningar. Vid vissa sköldkörtelinflammationer behövs en annan behandling, eftersom problemet då kan vara frisättning av lagrade hormoner snarare än en ökad nyproduktion.

När hormonvärdena normaliseras kan även de psykiska och kognitiva symtomen förbättras. Det sker dock inte alltid omedelbart. Kroppen kan behöva tid för att anpassa sig, och det kan ta veckor eller månader innan alla besvär har minskat.

Om trötthet, nedstämdhet, ångest eller koncentrationsproblem kvarstår trots att hormonvärdena är välreglerade bör man inte automatiskt anta att dosen är för låg. Det är viktigt att utreda andra möjliga orsaker och att bedöma det psykiska måendet separat när det behövs. Att på egen hand ändra dosen eller ta extra sköldkörtelhormon kan vara skadligt.

Kost, kosttillskott och egenvård

En varierad kost bidrar till kroppens normala funktion, men ingen särskild kost kan garanterat förebygga eller bota en sköldkörtelsjukdom.

Jod är nödvändigt för hormonproduktionen, men mer är inte alltid bättre. Högdoserade jodpreparat och algprodukter med varierande jodhalt kan störa sköldkörtelns funktion. Det är särskilt olämpligt att behandla misstänkt hormonobalans på egen hand med koncentrerade kosttillskott.

Selen behövs för flera enzymer som är involverade i sköldkörtelhormonernas omsättning. Det innebär däremot inte att selentillskott rutinmässigt hjälper alla med sköldkörtelsjukdom. Även mineraler och vitaminer kan vara skadliga i för höga doser, och eventuella brister bör bedömas utifrån individens situation.

Biotin, som förekommer i vissa kosttillskott för hår och naglar, kan påverka resultaten från vissa laboratorietester och ge missvisande sköldkörtelprover. Informera därför vården om vilka kosttillskott du använder inför provtagning och följ laboratoriets eller vårdens råd om eventuellt uppehåll.

Sömn, regelbundna måltider, fysisk aktivitet anpassad efter ork och återhämtning är värdefulla delar av hälsan. De ersätter däremot inte medicinsk behandling när sköldkörteln producerar för lite eller för mycket hormon.

När bör man söka vård?

Kontakta vårdcentralen om du under en längre tid upplever oförklarlig trötthet, förändrat stämningsläge, koncentrationssvårigheter, uttalad frusenhet eller värmekänsla, hjärtklappning eller oförklarlig viktförändring. Detsamma gäller om flera symtom har tillkommit samtidigt eller om du märker en tydlig förändring från hur du brukar må.

Sök vård skyndsamt vid nytillkommen kraftig hjärtklappning eller tydlig försämring av allmäntillståndet. Mer akut är det vid exempelvis bröstsmärta tillsammans med svår andnöd, svimning eller andra tecken på ett akut allvarligt tillstånd. Uttalad förvirring, hög feber och mycket snabb puls hos någon med misstänkt eller känd överfunktion kräver också akut bedömning.

Vid svåra psykiska symtom, exempelvis självmordstankar, behövs hjälp utifrån hur akut situationen är, oavsett om en hormonrubbning misstänks eller redan är konstaterad.

Kroppen och psyket hör ihop

Sköldkörteln visar tydligt hur nära kroppens fysiologi och vårt psykiska mående är sammankopplade. En hormonrubbning kan påverka energin, sömnen, koncentrationen och känslolivet på ett sätt som förändrar både vardagen och upplevelsen av den egna förmågan.

När någon inte längre känner igen sitt vanliga jag kan det vara lätt att söka förklaringen enbart i livssituationen, stressen eller den psykiska hälsan. I andra fall kan kroppsliga symtom avfärdas som oro eller överbelastning. Båda perspektiven riskerar att ge en ofullständig bild.

Det handlar inte om att varje psykiskt besvär har en kroppslig förklaring eller att alla kroppsliga symtom beror på hormoner. Det handlar om att ge utrymme för flera möjliga orsaker och undersöka dem på ett sakligt sätt.

Att förstå sambandet mellan sköldkörteln och hjärnan kan bidra till mer förståelse över sin situation och ge bättre förutsättningar att få rätt hjälp. När den medicinska orsaken behandlas kan mycket förbättras. Om psykisk ohälsa eller långvarig belastning också finns med behöver även dessa delar få uppmärksamhet. Kroppen och psyket är inga separata system. För att förstå hur en människa mår behöver man ibland se till helheten.

Källhänvisningar