Dricksvatten & Vattenfilter – Fakta och myter
Vattenkvaliteten är en avgörande del av alla vår hälsa och välmående här på planeten. Det är en av jordens grundstenar, men vårt vatten har blivit alltmer kontaminerat och vi har i modern tid fått nya föroreningar i vattnet
Innehåll:
På senare tid har både PFAS och mikroplaster i vårt vatten uppmärksammat allt mer och människor överlag har blivit allt mer medvetna om detta hälsoproblem, samtidigt som marknadskrafter ser sin chans att göra allt mer reklam för olika vattenfilter och tjäna pengar på människors rädsla och oro.
Så det är inte konstigt att det har blivit en trend bland hushåll att installera vattenfilter, särskilt populära har aktiva kolfilter blivit, som man monterar direkt på kranen blivit på senare år. Det är ett sätt för att ytterligare rena sitt dricksvatten, trots att vattenverk redan genomför omfattande reningsprocesser för att säkerställa säkert vatten om man har kommunal anslutning.
Dock så renar inte dessa kran-filtreringssystem alla föroreningar och många som marknadsför dessa olika produkter, överdriver eller rent av kör med falsk marknadsföring. Dessutom finns det produkter inom detta område där ingen eller mycket liten del av vattnet faktiskt renas.
Det mest populära vattenreningsprodukten är så kallat aktivt kolfilter. Tyvärr tar inte bort alla föroreningar, även om det är ett effektivt sätt att minimera antalet. Det finns även andra filtreringslösningar som är effektiva och tar bort fler föroreningar, men är då en mer kostsamma i inköp, vilket återkommer till längre ner i denna text.
Så vad tar dessa filter egentligen bort? Och vad händer i vattenverken innan vattnet når våra kranar? Den här artikeln går igenom hur vattenrening fungerar, vilka föroreningar aktivt kolfilter hanterar, vilka ämnen som kräver andra reningsmetoder och vanliga myter kring vattenrening som förekommer och sprids.
Hur vattenrening på vattenverk fungerar
I Sverige finns drygt 1 750 kommunala vattenverk som tillsammans producerar dricksvatten till närmare 8,5-9 miljoner människor. Övrig del av befolkning får sitt vatten från enskild (egen) brunn. Av de kommunala vattenverk så är omkring 10 procent av dessa ytvattenverk. De är ofta stora och försörjer till exempel våra stora städer.
Kommunalt vatten som pumpas upp ur brunnar har i regel ofta en bra kvalitet från början, men går igenom vissa filtreringar. Så kallat ytvatten (från sjöar eller vattentäkt) kräver ofta en mer avancerad och omfattande reningsprocess innan vattnet blir tjänligt dricksvatten.
Vattenverk kan använda en rad olika tekniker för att säkerställa att dricksvattnet uppfyller hälsoskyddsnormerna. Här är de huvudsakliga stegen som kan ingå i vattenreningsprocessen.
- Grovrensning
Vatten tas in från ytvattentäkter (som sjöar och floder) eller grundvatten. I den första fasen tas stora partiklar som löv, kvistar och grus bort med hjälp av galler och silar. - Koagulation & Flokkulering
I detta steg tillsätts kemikalier som gör att små partiklar (som lera och organiska material) klumpar ihop sig till större partiklar, eller ”flockar”, vilket gör dem lättare att filtrera bort. - Sedimentering
De större flockarna tillåts sjunka till botten av en sedimenteringstank, och det klarare vattnet ovanför kan sedan flyttas till nästa steg. - Luftning
Höga halter av kolsyra eller andra gaser kan fås bort genom att vattnet luftas. - Oxidation av järn och mangan
Innehåller grundvattnet för höga halter av järn eller mangan tar man bort det genom oxidation med t.ex. luft (omrörning av något slag) och kaliumpermanganat. - Filtrering
Vattnet kan passera genom filter av sand, grus beroende på vattenkälla som används.
Aktivt kol hjälper till att filtrera och ta bort ännu mindre partiklar, inklusive vissa organiska föreningar och minimera kemikalier, som exempelvis PFAS. - Desinfektion
Klor eller kloraminer tillsätts för att döda eventuella kvarvarande mikroorganismer som bakterier, virus och parasiter. I vissa system används även ozon eller UV-ljus för desinfektion. - pH-justering
Vattnets surhetsgrad, pH-värdet, kan behöva justeras (vanligtvis höjas) genom att tillsätta ett basiskt ämne som kalk. I ett dricksvatten ska pH vara mellan 7,5 och 8,5.
Vanliga myter om vattenverk
Det finns många missförstånd och skrönor som florerar kring hur vattenrening sker på svenska vattenverk. Många gånger är det information som kommer från utlandet där det har helt andra regler och förfarandeprocesser, men då översätts till svenska förhållanden och tillämpas som en ”sanning”, att det är likadant här i Sverige.
Vattenverk tillsätter inte PFAS
Svenska vattenverk tillsätter inte PFAS i vattnet. Tvärtom, de renar vattnet från PFAS för nå under uppsatta gränsvärden.
Den 1 januari 2023 började en ny svensk lagstiftning (EU) att gälla på dricksvattenområdet. Då infördes bland annat nya gränsvärden som under en övergångsperiod framtill 1 januari 2026 skall tillämpas för PFAS-ämnen, men även för arsenik, bly och kadmium i dricksvatten.
År 2026 skall alltså PFAS4 (summan av fyra olika PFAS-ämnen: PFOS, PFOA, PFNA, PFHxS) understiga gränsvärdet för dricksvatten i Sverige och vara under 4 nanogram per liter vatten (ng/l). Ett riktvärde som även gäller enskild (egen) brunn. Som exempel kan nämnas att Uppsalas vattenverk, där innehåller inkommande vatten före reningsprocessen över 100 nanogram PFAS per liter vatten (ng/l).
Samtidigt utvecklas det nya tekniker och metoder för rena vatten ifrån PFAS.
Vattenverk tillsätter inte fluor
En annan vanlig förekommande myt i Sverige är att det tillsätts fluor (fluorid) i vattnet från vattenverk. I delar av flera länder runtom i världen, inklusive Irland, Schweiz och USA, tillsätts fluor i det kommunala dricksvattnet. I Sverige är det däremot inte tillåtet.
Fluorid förekommer däremot naturligt i vissa mineraler i berggrunden, såsom flusspat (kalciumfluorid), kryolit ( mineral sammansatt av natrium, aluminium och fluor) och apatit (fosfatmineral som används bland annat för produktion av gödningsmedel), vilket gör att den kan lösas ut långsamt till grundvattnet. Enligt Livsmedelsverket uppskattas att cirka 195 000 personer i Sverige har brunnsvatten med fluoridhalter som överstiger 1,3 mg/liter. Av dessa har omkring 3 000 personer dricksvatten med halter som ligger över 6 mg/liter. Livsmedelsverkets gränsvärde för fluorid i dricksvatten är 1,5 mg/liter. Höga fluoridhalter är särskilt vanliga i bergborrade brunnar, men kan även förekomma i grävda brunnar i flera delar av landet.
Vattenfilter i hushållet – Vad det tar bort och vad det inte gör
Under de framförallt senaste åren har vattenreningssystem för kranar i hemmet blivit alltmer populära, delvis tack vare effektiv marknadsföring och en växande medvetenhet om vattenkvalitet. Många konsumenter har påverkats av skrämselberättelser och rädsla för föroreningar i dricksvattnet, vilket har lett till en ökad efterfrågan på olika typer av filtreringssystem. Det har blivit trendigt att diskutera betydelsen av rent dricksvatten, och sociala medier har bidragit till att sprida både medvetenhet och rädsla.
Aktivt kol är en av de vanligaste filtreringsteknikerna i hushåll eftersom det effektivt binder många föroreningar och förbättrar vattnets smak och lukt. Men det är viktigt att förstå både dess fördelar och dess begränsningar. Man bör även vara medveten att kolfilter måste bytas regelbundet för bibehålla reningseffekten. om ett kolfilter inte byts ut regelbundet när det är mättat, kan det förlora sin effektivitet och bli en potentiell grogrund för bakterier och man får då ännu sämre och hälsovådligt vatten.
Vad aktivt kolfilter tar bort
- Klor & Kloraminer
Aktivt kol är mycket effektivt för att ta bort klor och kloraminer, som används i vattenverk för desinfektion. Klor kan ge en obehaglig smak och lukt till vattnet, vilket många vill bli av med. - Flyktiga organiska föreningar (VOC)
Dessa kemikalier kommer ofta från industriföroreningar och kan vara skadliga i höga koncentrationer. Aktivt kol kan adsorbera dessa föreningar effektivt. - Smak och Lukt
Organiska material som löv och alger kan ge vatten en dålig smak eller lukt. Aktivt kol filtrerar bort dessa, vilket ger vattnet en renare smak. - Bekämpningsmedel och Herbicider
Aktivt kol är också effektivt för att ta bort rester av bekämpningsmedel och herbicider som kan hamna i dricksvattnet från jordbruk. - Klorbiprodukter
När klor reagerar med organiskt material i vattnet kan det bildas skadliga biprodukter som trihalometaner (THM). Aktivt kol kan minska dessa nivåer. - Vissa Läkemedelsrester
I små mängder kan aktivt kol reducera vissa läkemedelsrester som kan finnas i dricksvattnet, även om det inte tar bort dem helt. - PFAS (långkedjiga)
Vanliga vattenkransfilter, som ofta använder aktivt kol, kan hjälpa till att ta bort vissa typer av PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser), men deras effektivitet beror på filtertypen och specifika PFAS-ämnen. Aktivt kol är mer effektivt för att ta bort långkedjiga PFAS, som PFOA och PFOS, medan det kan vara mindre effektivt mot kortkedjiga PFAS. För att effektivt ta bort både kort- och långkedjiga PFAS från dricksvatten kan avancerade filtreringssystem, som omvänd osmos (RO), vara ett bättre val. Vanliga kranfilter är alltså inte alls pålitliga för att helt eliminera PFAS, särskilt kortkedjiga varianter, och filter måste bytas regelbundet för att bibehålla sin prestanda.
Vad aktivt kolfilter inte tar bort
- Asbest
I äldre vattenledningar, särskilt de som innehåller asbestcement, kan asbestfibrer frigöras i dricksvattnet. Aktivt kol är ineffektivt mot asbest, så här behövs mikrofiberfilter eller omvänd osmos (se nedan). - Tungmetaller som Kvicksilver och Bly
Aktivt kol kan inte effektivt ta bort tungmetaller som kvicksilver, bly eller kadmium. För dessa metaller behövs filter som använder jonutbytestekniker eller omvänd osmos. - Arsenik
Aktivt kol kan inte ta bort arsenik, en giftig tungmetall som kan förekomma i vissa grundvattenkällor. För att ta bort arsenik krävs specialiserade filtreringssystem. - Bakterier, Virus och Parasiter
Mikroorganismer som bakterier och virus kan inte filtreras bort med aktivt kol. Om du är orolig för dessa föroreningar behöver du använda andra metoder, som UV-ljus eller mikrobiologiska filter. - Nitrater och Fluorider
Aktivt kol påverkar inte nitrater och fluorider. Dessa föroreningar kräver ofta omvänd osmos eller jonutbytesfilter. - Hårdhet i Vattnet (Kalk)
Aktivt kol tar inte bort mineraler som orsakar hårt vatten, såsom kalcium och magnesium. För att minska hårdheten krävs avhärdningssystem. - Plastpartiklar
Är inte särskilt effektivt för att filtrera bort plastpartiklar i vattnet, särskilt större mikroplaster.
Omvänt Osmosfilter (RO)
Omvänt osmos (RO) är en av de effektiva vattenreningsteknikerna som används idag. Tekniken har börjat blir allt mer populär i hushåll och har använts länge i industriella system för att säkerställa att dricksvattnet är fritt från en rad olika föroreningar.
Vad är Omvänt Osmos?
Omvänt osmos fungerar genom att pressa vatten genom ett membran med extremt små porer. Dessa porer är så små att de tillåter vattenmolekyler att passera, men hindrar större föroreningar som lösta salter, bakterier, virus och kemikalier från att komma igenom. Ofta har dessa anläggningar också ett nanofilter (NF), så även små molekyler; <1 nm kan avskiljas.
Vad omvänt Osmos tar bort
Ett omvänt osmosfilter kan ta bort en rad olika föroreningar från dricksvatten.
- Tungmetaller
Tungmetaller som bly, kvicksilver, arsenik och kadmium är skadliga även i små mängder. - Kemikalier och Bekämpningsmedel
Kemikalier, inklusive bekämpningsmedel och herbicider, som kan finnas i grundvatten och ytvatten på grund av jordbruk och industriell verksamhet. - Fluorid
RO-system är effektiva på att avlägsna fluorid från vattnet. - Nitrater
Nitrater är vanliga föroreningar i jordbruksområden där gödningsmedel används. Höga nivåer av nitrater i dricksvatten kan vara farliga, särskilt för spädbarn - Sulfater och Fosfater
Dessa mineraler förekommer naturligt i vatten och jord, men för höga nivåer kan påverka smak och kvalitet. - Klor och Klormetaboliter
Klor används för att desinficera kommunalt dricksvatten, men det kan ge vattnet en oönskad smak och lukt. Omvänt osmos tar bort klor och dess biprodukter, vilket ger renare smak och lukt. - Salt och Löst Mineraler
Om vattnet är ”hårt” eller har hög salthalt, kan RO-system effektivt ta bort både natrium och lösta mineraler som kalcium och magnesium. Detta förbättrar vattnets smak och förhindrar avlagringar i hushållsapparater. - Bakterier och Virus
Även om inte alla RO-system är certifierade för att ta bort mikroorganismer, kan många system effektivt filtrera bort vissa bakterier, virus och parasiter, beroende på membranets effektivitet och systemets trycknivå. - PFAS
En av de mest effektiva teknikerna för att minimera bort per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS). - Mikroplaster (Plastpartiklar)
Omvänd osmos en av de mest effektiva filtreringsteknikerna för att avlägsna plastpartiklar från vatten.
Vad Tar Omvänt Osmos Inte Bort?
Trots dess effektivitet kan ett omvänt osmosfilter inte ta bort allt. Här är några saker som kan passera genom filtret.
- Flyktiga organiska ämnen (VOC)
Vissa flyktiga kemikalier, som gaser och lösningsmedel, kan vara för små för att tas bort av osmosmembranet. Det är därför vanligt att kombinera RO-system med kolfilter för att öka filtreringskapaciteten. - Vissa Mikroorganismer
Även om många bakterier och virus tas bort, kan små mikroorganismer passera igenom ett RO-system om det inte kombineras med UV-ljus eller andra steriliseringstekniker. - Syre och vissa mineraler
Omvänd osmos tar även bort nyttiga mineraler som kalcium och magnesium. För vissa kan detta påverka vattnets smak och näringsvärde. Många RO-system inkluderar dock en remineraliseringsfas för att tillsätta viktiga mineraler efter filtreringen.
Fördelar och nackdelar med omvänt osmos
Det finns många fördelar med att använda omvänt osmos-system för filtrera dricksvatten då det effektiv tar bort ett brett spektrum av föroreningar. Det förbättrar även smak, lukt på dricksvatten.
Omvänd osmos-system genererar hög procentsats av så kallad vattenavfall, alltså de föroreningar som systemet har filtrerat bort. Systemet har även en hög energiförbrukning mot vad man får ut i renat vatten. En annan negativ aspekt är att tekniken tyvärr tar bort naturliga nyttiga mineraler från vattnet.
Fler tekniker finns & vad man bör tänka på
Det finns idag många olika tekniska lösningar för rena vatten och marknaden har fullständigt exploderat av olika produkter, både bra effektiva som mindre bra. Som nämndes tidigare finns det många falska produkter som florerar ute på marknaden. Dessutom kan produkter som är snarlika varandra skilja sig markant i prissättning.
Man bör även tänka på vid inköp oavsett system, kräver kontinuerlig återkommande service/byte samt tillkommer en kostnad beroende på vattenmängd man förbrukar och vilken typ av system man har valt.
Asbest, bly, järn i eftersatta vattenledningar
Ett stort samhällsproblem som Sverige och övriga Europa har, är att större delen av dagens VA-nät (vatten & avlopp) är kraftigt eftersatt.
I Sverige började ledningar att byggas på mitten av 1800-talet. Trots att en stor del av denna äldsta infrastruktur är utbytt förekommer fortfarande ledningar från denna period. Men det var framförallt under efterkrigstiden på 1950-, 60- och 70-talen som dagens VA-nät byggdes upp, vilket berodde framförallt på kommuner fick statligt ekonomiskt stöd för bygga upp denna infrastruktur.
Beräkningar som gjorts så läcker det ut 17% dricksvatten ur vattenledningar enbart här i Sverige. De totala kommunala svenska vattenledningsnätet skulle räcka fem varv runt jorden om lade ledningarna efter varandra.
Asbest
I många äldre vattenledningar som installerades före 1980-talet användes asbestcement. Över tid kan dessa ledningar släppa ifrån sig små mängder asbestfibrer i vattnet. Att få i sig asbest genom dricksvatten innebär välkända hälsorisker så som att drabbas av cancer.
Bly
Tidigare använde man även bly som vattenledningsrör och är den främsta källan till bly i dricksvatten idag. Bly kan, redan vid mycket låga doser, ge skador på nervsystemet. Det är även välkänt att blyexponering tidigt i livet har kopplats samman med nedsatt intellektuell kapacitet (lägre IQ) och beteendestörningar hos barn.
Järn
Vattenledningsrör av järn var vanligt förr vid installation och tenderar att med tiden samla på sig sediment, såsom rost, i systemet. När dessa rör börjar korrodera kan rost och potentiellt skadliga ämnen tränga in i vattnet. Korrosion försämrar vattenkvaliteten genom att det tillsätts järn, sediment och andra föroreningar. Rostiga rör kan även skapa en gynnsam miljö för tillväxt av skadliga bakterier, vilket kan påverka både smaken och säkerheten i dricksvattnet.
Avloppsvatten i dricksvattnet
Det är inte helt ovanligt att dricksvatten kan bli kontaminerat av avloppsvatten. Det sker i sådana fall oftast framförallt i större städer där det finns ett virrvarr av både avlopps- och vattenrör som går kors och tvärs under marken. Där både vatten- och avloppssystemet är eftersatta. Om trycket i vattenledningen är lägre än i avloppsröret, till exempel vid ett rörbrott eller en läcka, kan avloppsvatten sugas in i vattenledningen på grund av tryckskillnaden. Detta kallas för ”backflöde” och kan då kontaminera dricksvattnet.
Man bör också tänka på att den är endast vattnet som lämnar vattenverket som är tillförlitligt, då man mäter kvaliteten på det utgående vattnet och då upptäcker omgående om något mot all förmodan skulle vara fel. Man gör ju också stickprovsmätningar på flertal geografiska platser, för kontrollera vattenkvaliteten, tyvärr är dessa stickprov en långsam process och täcker en ytterst liten del av allt vatten som levereras till alla vattenkranar. Därav är det svårt att upptäcka förorenat vatten såvida det inte är uppenbart missfärgat eller smakar dåligt.
Idag vet man inte hur många tusentals kilometer vattenledningsrör som består av asbest, bly eller järn. Det har varit många diskussioner framförallt senare tid hur det skall utföras för att byta ut successivt det eftersatta rören. Även om staten skulle bidra med extra pengar till kommunerna, är detta en stor investering som kommer oavsett drabbat befolkningen som är anslutna i kommunalt VA-system med mycket högre taxor.
Plaströr – nästa hälsokatastrof?
Idag används huvudsakligen plastbaserade rör som vattenledningar. Dessa plaströr kan släppa ut små mängder plastpartiklar, inklusive mikroplaster, i vattnet. Forskning om hur mycket och under vilka omständigheter detta sker är forskning som pågår och man vet inte ännu de långsiktiga hälsoeffekterna. Men faktorer som man idag vet kan påverka frigörandet av mikroplaster från plaströr är.
- Vattenflöde och tryck
Högre tryck och starkare vattenflöden kan bidra till nötning av rörytan, vilket i sin tur kan leda till att små plastpartiklar lossnar. - Ålder på rören
När rören åldras och utsätts för mekanisk påverkan, temperaturväxlingar eller kemiska reaktioner, kan plasten gradvis brytas ner, vilket ökar risken för att mikroplaster frigörs.
Egen brunn
Har man däremot en egen vattenkälla, oavsett om det är bergborrad, grävd eller ytvattenbrunn så kan det vara klokt att göra ett vattenprov som man lämnar in för analys för att få reda på vattenkvalitet, framförallt om man har en grävd eller ytvattenbrunn (vatten från ytliga källor som sjöar) eller vattnet inte smakar (och känns) friskt. Men även vattnet inte är missfärgat eller inte smakar konstigt är det ingen garanti på rent vatten. Man kan inte enbart förlita sig på smak, lukt och utseende, för att bedöma kvalitet på dricksvatten.
Bor man nära områden med högre industriell aktivitet eller avfallsanläggningar där det tidigare varit deponi (soptipp) så är det extra viktigt att man gör en vattenanalys.
Samma sak gäller om man bor i områden nära flygplats, militärbas eller räddningstjänstens övningsfält så har det historiskt visat på högre risk för PFAS-föroreningar. Det beror på att PFAS används i bland annat brandsläckningsskum. Det är därför dessa utsläpp är särskilt förekommande kring nämnda platser där man regelbundet övar brandsläckning.
Framtiden?
Även om mänskligheten hittar allt fler innovativa lösningar för rena vattnet för oss människor och husdjur, så finns det inte samma möjligheter för naturens vilda djur oavsett fiskar, marina däggdjur, insekter eller fåglar att få tillgång till rent vatten, som är utan föroreningar som skapats av människan.
I takt med att vår värld förändras genom föroreningar och överanvändning av kemikalier står vi inför en oroande framtid, särskilt när det gäller djurens överlevnad och hälsa. Många olika typer av utsläpp, som mikroplaster, läkemedelsrester och kemikalier, påverkar djurlivet på sätt som vi bara nu börjar förstå fullt ut. Från havets djup till markens yta har dessa ämnen redan satt sina spår i ekosystemen.
Framtiden för oss människor och djur, den avgörs av hur vi agerar redan idag.
