Alexitymi – när känslorna saknar ord

Alexitymi är ett begrepp som beskriver svårigheter att identifiera, förstå och sätta ord på känslor. Det kan också innebära att man har svårt att skilja mellan känslomässiga reaktioner och kroppsliga förnimmelser, eller att man i större utsträckning riktar sin uppmärksamhet mot det yttre än mot sitt eget känsloliv.

Alexitymi är mer förekommande än många känner till. Uppskattningsvis har omkring 10 procent av befolkningen så pass uttalade alexitymiska drag att de kan påverka vardagen. Det är däremot ingen självständig psykiatrisk diagnos, utan ett psykologiskt begrepp som beskriver en dimension av människans emotionella förmåga.

Det kan förekomma hos personer utan någon annan psykiatrisk diagnos, men är också vanligare i flera psykiska tillstånd och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns dessutom samband med långvarig stress, traumatiska erfarenheter och vissa kroppsliga sjukdomar. För att förstå alexitymi behöver vi därför se till samspelet mellan hjärnan, nervsystemet, känslorna, kroppens signaler och människans tidigare erfarenheter.

Vad alexitymi innebär

Ordet alexitymi kommer från grekiskan och brukar översättas ungefär som avsaknad av ord för känslor. Begreppet introducerades av psykiatern Peter Sifneos under 1970-talet, efter att han uppmärksammat att vissa patienter hade påtagliga svårigheter att beskriva sina känslomässiga upplevelser.

Det handlar inte om att personen saknar känslor. Tvärtom kan känslorna vara starka, men förmågan att uppmärksamma, tolka och förstå dem är begränsad. En person kan exempelvis känna ett tryck över bröstet, få ont i magen eller bli spänd i kroppen utan att förstå att reaktionen hänger samman med oro, rädsla eller sorg. Någon annan kan bli irriterad och dra sig undan utan att kunna identifiera att det egentligen handlar om besvikelse eller att en gräns har blivit överskriden.

Det kan också vara svårt att förklara för andra vad man känner. På frågan om hur man mår kanske svaret blir att allt är bra, trots att det finns en inre oro eller ett obehag som personen själv har svårt att förstå. Alexitymi innebär inte heller att man saknar empati, omtanke eller förmåga att bry sig om andra. Däremot kan svårigheter att förstå de egna känslorna ibland påverka förmågan att tolka och bemöta andras känslomässiga reaktioner.

Tre huvudsakliga kännetecken

Inom forskningen brukar man beskriva alexitymi utifrån tre huvudsakliga områden. De kan förekomma i olika kombinationer och med varierande grad av svårigheter.

Svårigheter att identifiera känslor

Det kan vara svårt att förstå vad man faktiskt känner och skilja mellan olika känslotillstånd. Personen kanske märker att något inte känns bra, men kan inte avgöra om det handlar om rädsla, ilska, sorg, skam eller oro. Ibland uppfattas känslan främst genom kroppsliga reaktioner. Man vet att något händer, men har svårt att förstå vad kroppen försöker signalera.

Svårigheter att beskriva känslor

Även när personen anar vad den känner kan det vara svårt att hitta rätt ord. Det kan vara enklare att beskriva vad som har hänt, vad man har gjort eller vad man tänker än att berätta hur en situation faktiskt har påverkat en känslomässigt. Detta kan skapa problem i nära relationer, eftersom omgivningen inte alltid förstår vad personen upplever eller behöver.

Ett mer utåtriktat och konkret tankesätt

En del personer med alexitymiska drag har en tendens att fokusera mer på yttre händelser, fakta och praktiska omständigheter än på inre känslomässiga upplevelser. De kan vara problemlösande och rationella, men ha svårare att stanna upp och reflektera över vad som händer känslomässigt inom dem. Samtal om känslor kan upplevas som abstrakta eller svåra att förstå. Det betyder inte att personen saknar fantasi eller förmåga till abstrakt tänkande. Det handlar snarare om hur uppmärksamheten riktas och hur känslomässig information bearbetas.

Hur vanligt är alexitymi?

Flera befolkningsstudier har uppskattat förekomsten av alexitymi till omkring 10 procent. Det finns också skillnader mellan olika undersökningsgrupper. I vissa studier har män uppvisat högre nivåer av alexitymiska drag än kvinnor, men resultaten påverkas bland annat av urval, mätmetod och vilka gränsvärden som används.

Alexitymi kan förekomma i olika grader och ligger snarare längs ett kontinuum. En del har begränsade svårigheter som inte påverkar vardagen särskilt mycket, medan andra upplever betydande problem med känslomässig förståelse och kommunikation.

Alexitymi och psykisk ohälsa

En intressant aspekt är att alexitymi förekommer oftare hos personer med olika former av psykisk ohälsa. Det kan handla om depression, ångestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, ätstörningar, beroendeproblematik och vissa personlighetsrelaterade svårigheter. Alexitymi kan i vissa fall bidra till att psykisk ohälsa blir svårare att förstå och hantera. Samtidigt kan psykisk ohälsa, långvarig belastning och traumatiska erfarenheter påverka förmågan att uppmärksamma och tolka känslor.

Det går därför inte att utgå från att alexitymi alltid är orsaken till ett psykiskt tillstånd. Ibland kan det vara en samtidig svårighet, ibland en följd av tidigare eller pågående belastning och ibland en mer långvarig egenskap.

Depression

Vid depression kan det vara svårt att förstå vad man känner. Personen kan uppleva en diffus tomhet, avstängdhet eller brist på känslomässig kontakt med sig själv. Det kan också vara svårt att skilja mellan nedstämdhet, trötthet, hopplöshet och kroppslig utmattning. För vissa blir det lättare att beskriva konkreta problem än att sätta ord på den känslomässiga upplevelsen. Alexitymiska drag kan därför göra det svårare att själv uppmärksamma och kommunicera hur man mår.

Ångest och oro

Ångest kan visa sig genom kroppsliga reaktioner som hjärtklappning, muskelspänningar, tryck över bröstet, magbesvär och rastlöshet.

Om det är svårt att tolka kroppens signaler kan det också bli svårare att förstå vad som utlöser reaktionen. Personen kanske bara uppfattar att något är fel, utan att kunna identifiera om det handlar om oro, rädsla, osäkerhet eller en känsla av hot. Det kan i sin tur försvåra arbetet med att förstå och hantera ångesten.

PTSD och komplex PTSD

Det finns ett särskilt intressant samband mellan alexitymi och traumarelaterade tillstånd. Efter traumatiska erfarenheter kan människans känslomässiga bearbetning påverkas. Vissa utvecklar en stark vaksamhet inför omgivningen, medan andra får svårare att känna igen eller komma i kontakt med sina egna känslor. Det kan handla om att känslor stängs av, att personen distanserar sig från det som händer inom kroppen eller att känslomässiga reaktioner blir svåra att förstå.

Vid komplex PTSD kan detta vara särskilt betydelsefullt eftersom långvariga traumatiska erfarenheter ibland påverkar både självbild, känsloreglering, trygghet och förmågan att känna igen egna behov.

Alexitymi och dissociation är inte samma sak, men de kan förekomma samtidigt. Dissociation innebär bland annat att kontakten med den egna kroppen, känslorna eller omgivningen kan förändras eller upplevas som frånkopplad. Vid alexitymi ligger svårigheten framför allt i att identifiera och beskriva känslor.

Ätstörningar och beroendeproblematik

Forskning har också visat förhöjda nivåer av alexitymi vid olika ätstörningar och beroendetillstånd. En möjlig förklaring är att svårigheter att förstå och hantera känslor kan göra det svårare att identifiera bakomliggande behov och reaktioner. Mat, träning, alkohol eller andra beteenden kan i vissa fall få en reglerande funktion när det är svårt att förstå och hantera det känslomässiga tillståndet. Det bör understrykas att alexitymi inte orsakar en ätstörning eller ett beroende, men det kan vara en faktor som behöver uppmärksammas i behandlingen.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Alexitymi förekommer också i högre utsträckning inom vissa neuropsykiatriska grupper, framför allt vid autism. Det finns även forskning om samband med ADHD. Det är viktigt att skilja mellan själva funktionsnedsättningen och de känslomässiga svårigheter som kan förekomma samtidigt. Alla personer med autism eller ADHD har inte alexitymi, och det går inte att dra slutsatser om en persons känslomässiga förmåga enbart utifrån en neuropsykiatrisk diagnos.

Autism

Forskning har visat att alexitymi är betydligt vanligare bland personer med autism än i befolkningen i övrigt. I vissa studier har omkring 40-60 procent av deltagarna med autism uppvisat uttalade alexitymiska drag. Detta är en viktig skillnad eftersom svårigheter med känslomässig kommunikation ibland felaktigt kan tillskrivas autism i sig.

En person med autism kan exempelvis ha ett välutvecklat känsloliv och känna stark empati, men samtidigt ha svårt att identifiera och beskriva sina egna känslor. En annan kan ha svårt att tolka sociala signaler på grund av andra aspekter av sin autism, utan att ha alexitymi. Det finns alltså överlappningar, men det är inte samma sak.

Forskaren Geoff Bird och kollegor har bland annat lyft fram den så kallade alexitymihypotesen. Den handlar om att vissa känslomässiga och empatiska svårigheter som tidigare tillskrivits autism i själva verket kan hänga samman med samtidig alexitymi. Detta har betydelse för hur man förstår och bemöter personer med autism.

ADHD

Vid ADHD kan svårigheter med känsloreglering, impulsivitet och uppmärksamhet påverka hur känslor uppfattas och hanteras. Det finns också studier som visar att alexitymiska drag förekommer hos en del personer med ADHD. Forskningen är dock mindre omfattande än den som finns om autism, och resultaten bör tolkas försiktigt.

En person med ADHD kan exempelvis reagera snabbt och starkt känslomässigt, men ha svårt att förstå vad som utlöste reaktionen. Det kan vara svårt att sätta ord på känslan innan den redan har hunnit påverka beteendet. Det är också möjligt att personen har svårt att skilja mellan olika känslor och att förstå vad som händer i kroppen när känslorna blir intensiva.

Kroppen, nervsystemet och förmågan att känna

För att förstå alexitymi behöver vi också titta på kroppens förmåga att registrera och tolka signaler från insidan. Detta kallas interoception och handlar om hur hjärnan uppfattar information från kroppens inre. Det kan exempelvis vara hjärtslag, andning, hunger, törst, temperatur, muskelspänningar och förändringar i kroppens fysiologiska tillstånd.

Interoception är en viktig del av samspelet mellan kropp och känslor. Många känslor har nämligen en kroppslig komponent. Rädsla kan exempelvis ge hjärtklappning och spända muskler, medan sorg kan påverka andningen och ge en känsla av tyngd i kroppen. Hjärnan behöver tolka och sammanföra dessa signaler med information från omgivningen, tidigare erfarenheter och den aktuella situationen.

Vid alexitymi kan denna process vara mindre tydlig eller svårare att medvetet förstå. Personen kan uppfatta att kroppen reagerar, men ha svårt att koppla reaktionen till en känsla.

Det är samtidigt viktigt att inte förenkla sambandet. Alexitymi är inte enbart ett problem med interoception. Svårigheterna kan också handla om uppmärksamhet, språk, känslomässig bearbetning och hur hjärnan tolkar information. Flera hjärnområden är involverade i dessa processer. Bland annat har insula, främre cingulum och prefrontala områden uppmärksammats i forskning om emotionell medvetenhet och alexitymi.

Insula har en betydelsefull roll i bearbetningen av kroppsliga signaler och upplevelsen av det egna kroppstillståndet. Främre cingulum är involverat i bland annat känslomässig bearbetning och reglering, medan prefrontala områden bidrar till att tolka, organisera och reglera information. Det handlar om samverkande nätverk i hjärnan, inte om ett enskilt område som ensamt styr förmågan att förstå känslor.

Kan trauma och uppväxtförhållanden bidra till alexitymi?

Människans förmåga att förstå sina känslor utvecklas under uppväxten. Barn behöver successivt lära sig att känna igen, skilja mellan och uttrycka olika känslotillstånd. Det sker bland annat genom samspelet med vuxna. När ett barn blir ledset, rädd eller argt och får hjälp att förstå vad som händer, utvecklas gradvis en större förmåga att identifiera och reglera känslor. Om barnet däremot växer upp i en miljö där känslor förminskas, ignoreras, bestraffas eller inte får något utrymme kan utvecklingen påverkas.

Ett barn som ofta får höra att det överreagerar, att det inte finns någon anledning att vara ledset eller att ilska är förbjuden kan så småningom lära sig att bortse från sina egna känslomässiga reaktioner. I familjer med stark otrygghet, konflikter, känslomässig försummelse eller övergrepp kan det dessutom bli viktigare att läsa av omgivningen än att förstå sina egna behov. Barnet kanske lär sig att vara uppmärksamt på föräldrarnas humör, anpassa sig och undvika sådant som kan skapa konflikter. Den egna känslomässiga upplevelsen får då mindre utrymme. Detta kan bidra till svårigheter med emotionell medvetenhet senare i livet.

Traumatiska erfarenheter kan också påverka känslomässig kontakt på andra sätt. Vid långvarig stress eller upprepade hot kan vissa människor utveckla ett slags känslomässig avstängning som ett sätt att hantera överbelastning.

Det finns forskning som visar samband mellan barndomstrauma, PTSD, dissociation och alexitymiska drag. Däremot är sambanden komplexa och innebär inte att alla som varit med om trauma utvecklar alexitymi.

Primär och sekundär alexitymi

Inom forskningen har man ibland gjort en uppdelning mellan primär och sekundär alexitymi. Primär alexitymi syftar på mer varaktiga svårigheter som kan vara förknippade med biologiska, genetiska och utvecklingsrelaterade faktorer. De kan finnas tidigt i livet och behöver inte ha uppstått till följd av en specifik traumatisk händelse.

Sekundär alexitymi används för att beskriva svårigheter som utvecklas eller förstärks senare, exempelvis i samband med långvarig stress, trauma, depression, kroppslig sjukdom eller andra belastande erfarenheter.

Uppdelningen är användbar för att förstå att alexitymi kan ha olika bakgrund, men den ska inte betraktas som två helt tydligt avgränsade tillstånd. Det finns också en betydande överlappning mellan medfödda förutsättningar, utveckling och livserfarenheter. Det är därför inte alltid möjligt att avgöra när eller varför svårigheterna har uppstått.

Påverkan på relationer

Svårigheter att förstå och uttrycka känslor kan få konsekvenser för nära relationer. Om en person inte själv förstår vad den känner kan det också bli svårt att förklara vad som händer i en relation. Partnern kanske upplever att personen är känslomässigt frånvarande, svår att nå eller ovillig att prata om problem.

En konflikt kan exempelvis uppstå där den ena vill prata om vad som har hänt och hur det har påverkat relationen, medan den andra har svårt att förstå eller beskriva sin egen reaktion. Det kan också vara svårt att uttrycka behov, sätta gränser eller berätta när något gör ont. I vissa fall kan personen i stället reagera genom irritation, tillbakadragande eller praktisk problemlösning. Det som egentligen är en känslomässig fråga blir då något som försöker lösas på ett konkret och rationellt sätt. För omgivningen kan det uppfattas som bristande intresse eller omtanke.

Alexitymiska drag hos sig själv?

Alexitymi kan vara svårt att upptäcka eftersom svårigheterna inte alltid upplevs som något särskilt. En del människor har levt med sitt sätt att förstå och hantera känslor under hela livet och har därför begränsade möjligheter att jämföra med hur andra upplever sitt känsloliv. Det kan exempelvis märkas genom att man.

  • Har svårt att avgöra vad man känner i olika situationer.
  • Ofta beskriver kroppsliga reaktioner i stället för känslor.
  • Har svårt att skilja mellan exempelvis ilska, rädsla, sorg och besvikelse.
  • Har svårt att förklara varför man reagerar som man gör.
  • Tycker att samtal om känslor är abstrakta eller obekväma.
  • Har lättare att beskriva händelser och fakta än egna känslomässiga upplevelser.
  • Har svårt att förstå vilka känslomässiga behov man själv har.
  • Ibland märker att man mår dåligt först när kroppen börjar reagera tydligt.

Detta är inga diagnostiska kriterier. Flera av dessa upplevelser kan också förekomma vid stress, depression, ångest, trauma och andra tillstånd.

Att utveckla sin emotionella medvetenhet

Alexitymiska drag behöver inte vara oföränderliga. Forskning visar att psykologiska insatser kan bidra till minskade svårigheter med emotionell medvetenhet, även om resultaten varierar och kunskapsläget fortfarande utvecklas. Arbetet behöver ofta börja med att lära sig uppmärksamma vad som faktiskt händer, snarare än att försöka tvinga fram en viss känsla eller hitta ett korrekt svar.

Lära sig känna igen kroppens signaler

Ett första steg kan vara att bli mer uppmärksam på kroppens reaktioner. Vad händer när man blir stressad, känner sig pressad eller befinner sig i en situation som upplevs som obehaglig?

Det kan handla om muskelspänningar, förändrad andning, hjärtklappning, magbesvär eller en känsla av rastlöshet. Man behöver inte omedelbart förstå vad signalerna betyder. Att börja uppmärksamma dem kan vara ett första steg mot större kroppslig medvetenhet.

Utveckla sitt känslospråk

Det kan vara hjälpsamt att successivt lära sig skilja mellan olika känslor. Ibland används ord som bra, dåligt, arg eller ledsen för att beskriva väldigt många olika tillstånd. Men det finns stora skillnader mellan exempelvis besvikelse, skam, frustration, ensamhet, rädsla, sorg och maktlöshet. Ju fler nyanser man kan urskilja, desto lättare kan det bli att förstå vad som faktiskt pågår.

Stanna upp och reflektera

Här kan metakognition vara ett användbart verktyg. Det innebär att uppmärksamma och reflektera över sina egna tankar och reaktioner. Man kan exempelvis fundera över vad som hände före en viss reaktion, vad man tänkte, hur kroppen reagerade och vad man gjorde efteråt. Det behöver inte handla om att analysera varje känsla. Snarare om att gradvis utveckla en större förståelse för sambandet mellan situationer, tankar, kroppsliga reaktioner och känslor.

Utveckla känslomässig trygghet

För personer vars svårigheter har samband med tidigare trauma eller otrygga uppväxtförhållanden kan det vara särskilt betydelsefullt att utveckla en tryggare relation till det egna känslolivet. Det kan innebära att få möjlighet att närma sig känslor i en takt som känns hanterbar, utan krav på att behöva berätta eller bearbeta allt på en gång.

Vid omfattande traumarelaterade besvär kan professionellt stöd behövas. Det är också viktigt att ta hänsyn till exempelvis dissociation, eftersom ökad uppmärksamhet på kropp och känslor inte alltid upplevs som tryggt för den som har en stark traumabelastning.

Samtalsstöd och psykologisk behandling

Psykologisk behandling kan hjälpa människor att utveckla förmågan att identifiera, förstå och kommunicera känslor. Det kan exempelvis handla om kognitiv beteendeterapi och andra integrerande behandlingsformer. Vilket stöd som är lämpligt beror på personens svårigheter och bakomliggande förutsättningar.

En systematisk översikt från 2024 visade att flera psykologiska behandlingsformer kunde minska alexitymiska symtom. En metaanalys från 2026 fann också positiva genomsnittliga effekter av psykologiska insatser, även om mer forskning behövs för att förstå vilka metoder som fungerar bäst för olika grupper.

Alexitymi handlar inte om att sakna känslor

Det finns en skillnad mellan att inte känna och att ha svårt att förstå vad man känner. En människa kan uppleva stark kärlek, sorg, rädsla, ilska och glädje utan att ha lätt för att identifiera eller beskriva dessa känslor. Det kan finnas ett rikt känsloliv som personen själv har svårt att få kontakt med eller sätta ord på.

Det är också viktigt att inte förväxla alexitymi med känslomässig kyla, narcissism eller bristande empati. Det handlar om olika företeelser, även om vissa svårigheter kan överlappa.

Att förstå alexitymi kan därför bidra till en mer nyanserad bild av varför människor reagerar, kommunicerar och fungerar olika i känslomässiga situationer. Vi behöver också förstå att förmågan att känna igen och uttrycka känslor inte enbart handlar om personlighet. Den påverkas av biologiska förutsättningar, hjärnans informationsbearbetning, nervsystemets tillstånd, uppväxtmiljö och erfarenheter genom livet.

Att utveckla emotionell medvetenhet handlar inte om att bli mer känslosam eller att alltid kunna förklara vad man känner. Det handlar snarare om att stegvis få en bättre förståelse för sitt eget inre och därigenom lättare kunna förstå sina reaktioner, behov och gränser. Det är en del av att lära känna sig själv.

Källhänvisningar

});