Emotionell medvetenhet, att förstå, känna och ta ansvar för sina känslor

Emotionell medvetenhet handlar om förmågan att uppmärksamma, känna igen, förstå och förhålla sig till sina egna känslor. Det kan låta självklart, eftersom känslor är en naturlig del av att vara människa. Ändå är det långt ifrån alla som har en tydlig kontakt med sitt känsloliv. Vi kan reagera starkt utan att förstå vad som händer inom oss, trycka undan känslor som upplevs obehagliga eller ha svårt att skilja mellan vad vi faktiskt känner och vad vi tänker om en situation.

En del har lärt sig att anpassa sig efter andras känslor och behov så mycket att de egna hamnat i bakgrunden. Andra har vuxit upp i miljöer där vissa känslor inte varit välkomna, där ilska bestraffats, sorg förminskats eller rädsla mötts med irritation. Med tiden kan det bli naturligt att koppla bort sådant som känns svårt, ibland utan att ens vara medveten om att man gör det.

Emotionell medvetenhet handlar därför om mer än att kunna sätta ord på att man är glad, ledsen eller arg. Det handlar om att utveckla en djupare förståelse för hur känslor uppstår, vad de kan berätta om våra behov och erfarenheter och hur de påverkar våra tankar, kroppsliga reaktioner och handlingar.

Det är också en viktig del av personlig utveckling och psykisk hälsa. När vi får en bättre kontakt med vårt känsloliv ökar möjligheten att förstå oss själva, sätta gränser, fatta mer genomtänkta beslut och förhålla oss till andra människor utan att hela tiden styras av automatiska reaktioner.

Vad emotionell medvetenhet innebör

Emotionell medvetenhet är förmågan att uppmärksamma och identifiera sina känslor, förstå vad som kan ligga bakom dem och se hur de påverkar det egna beteendet. Det innebär att kunna stanna upp och exempelvis fråga sig.

  • Vad är det jag känner just nu?
  • Vad var det som väckte den här känslan?
  • Vad händer i kroppen när jag känner så här?
  • Finns det något behov som inte blir tillgodosett?
  • Är min reaktion framför allt kopplad till det som händer nu eller väcker situationen något från tidigare erfarenheter?
  • Hur vill jag förhålla mig till känslan och agera utifrån den?

Det handlar inte om att analysera varje känsla eller försöka hitta en förklaring till allt man upplever. Snarare handlar det om att utveckla en förmåga att vara uppmärksam på sitt inre och kunna möta det som händer utan att automatiskt förneka, förstärka eller agera utifrån känslan.

En viktig skillnad är att känna en känsla och att agera på den inte är samma sak. Man kan känna ilska utan att behöva bli aggressiv, vara rädd utan att automatiskt undvika situationen eller känna sorg utan att försöka fly från den. Känslan får finnas, samtidigt som man behåller möjligheten att själv välja hur man vill agera. Det är en förmåga som kan utvecklas genom livet.

Känslor är information, inte alltid hela sanningen

Våra känslor har flera funktioner. De hjälper oss att uppmärksamma behov, tolka situationer, upptäcka sådant som känns hotfullt och reagera på vår omgivning. Rädsla kan exempelvis göra oss uppmärksamma på fara, ilska kan signalera att en gräns har överskridits och sorg kan hjälpa oss att bearbeta förlust och förändring. Samtidigt behöver vi förstå att känslor inte alltid ger en korrekt bild av verkligheten.

En person som tidigare blivit sviken kan känna stark oro när någon inte svarar på ett meddelande. Känslan är verklig, men den behöver inte betyda att personen i fråga har för avsikt att överge eller avvisa en. En annan person kan uppleva kritik som ett hot, trots att den framförs på ett respektfullt sätt.

Våra känslomässiga reaktioner påverkas nämligen inte bara av det som händer i stunden. Tidigare erfarenheter, uppväxt, relationer, inlärda föreställningar och nervsystemets beredskap påverkar hur vi tolkar och reagerar på olika situationer.

Här blir emotionell medvetenhet särskilt betydelsefull. Den hjälper oss att skilja mellan själva känslan, vår tolkning av situationen och det som faktiskt har hänt. Det innebär inte att vi ska misstro våra känslor. Tvärtom behöver vi kunna ta dem på allvar utan att automatiskt betrakta varje känslomässig tolkning som ett faktum.

Våra känslor och samspelet mellan kropp och sinne

Känslor är inte enbart något som uppstår i våra tankar. De är förknippade med biologiska processer där hjärnan, nervsystemet, hormoner och kroppsliga reaktioner samverkar. När vi upplever en situation som hotfull kan hjärnans känslomässiga och hotrelaterade system aktiveras. Amygdala är en del av detta system och bidrar till att upptäcka och värdera potentiella hot. Samtidigt påverkas det autonoma nervsystemet, som bland annat reglerar puls, andning, blodtryck och kroppens beredskap.

Vi kan exempelvis märka att hjärtat slår snabbare, att musklerna spänns, att magen drar ihop sig eller att andningen förändras. Dessa kroppsliga reaktioner kan i sin tur påverka hur vi uppfattar situationen och vilka känslor vi upplever. Samspelet går åt båda hållen. Våra tankar och tolkningar kan påverka kroppens aktivering, samtidigt som kroppens tillstånd kan påverka vårt känsloliv och vår förmåga att tänka klart.

Vid långvarig stress eller tidigare traumatiska erfarenheter kan detta samspel bli särskilt påtagligt. Kroppen kan befinna sig i ett förhöjt beredskapsläge, vilket gör att även mindre händelser väcker starka reaktioner. Det kan också bli svårare att uppmärksamma och tolka sina egna känslor när nervsystemet under längre tid har varit upptaget med att hantera belastning. Här finns en tydlig koppling till det autonoma nervsystemet och hur långvarig stress påverkar vår förmåga till återhämtning och känslomässig reglering.

Att utveckla emotionell medvetenhet handlar därför inte bara om att tänka annorlunda. Det handlar också om att uppmärksamma kroppens signaler och förstå hur det fysiska tillståndet påverkar det känslomässiga.

När vi tappar kontakten med våra känslor

Det finns många anledningar till att människor får svårt att uppmärksamma och förstå sina känslor. Ofta börjar det tidigt i livet, men det kan också utvecklas senare genom långvarig stress, psykisk ohälsa eller erfarenheter av destruktiva relationer.

Uppväxten formar vårt känslomässiga förhållningssätt

Under barndomen lär vi oss gradvis att identifiera, förstå och reglera känslor. Den utvecklingen påverkas bland annat av hur vuxna omkring oss bemöter våra känslomässiga uttryck. När ett barn möts av trygghet, bekräftelse och hjälp att förstå sina känslor får det bättre förutsättningar att utveckla en sund relation till sitt känsloliv. Om barnet däremot återkommande får höra att det överdriver, är för känsligt eller inte har någon anledning att vara ledset kan det börja ifrågasätta sina egna upplevelser.

I vissa familjer är ilska inte tillåten. I andra får barn inte visa sorg, rädsla eller besvikelse. Det kan också förekomma att barn förväntas ta ansvar för vuxnas känslor och anpassa sig för att undvika konflikter.

Barnet lär sig då inte nödvändigtvis att förstå och hantera sina känslor, utan snarare att dölja dem, anpassa sig eller försöka förutse andras reaktioner. Sådana erfarenheter kan följa med in i vuxenlivet. Man kan exempelvis ha lättare att uppmärksamma när någon annan är missnöjd än att känna efter vad man själv behöver.

Trauma och långvarig stress

Traumatiska erfarenheter kan påverka både förmågan att känna och sätta ord på känslor och möjligheten att reglera dem. En del människor utvecklar en stark känslomässig reaktivitet. De kan reagera intensivt på situationer som påminner om tidigare hot eller kränkningar. Andra utvecklar ett mer avstängt förhållningssätt där känslorna upplevs avlägsna, otydliga eller svåra att komma åt.

Vid exempelvis PTSD och komplex PTSD kan känslomässig avstängning, undvikande, skam, rädsla och svårigheter att reglera känslor förekomma.

Långvarig stress kan också påverka uppmärksamhet, minne och förmågan att reflektera över det man upplever. När mycket av den mentala kapaciteten går åt till att hantera belastning blir det svårare att stanna upp och förstå sina känslor.

Destruktiva relationer och känslomässig anpassning

I relationer som präglas av manipulation, kontroll, gaslighting eller återkommande känslomässiga kränkningar kan kontakten med de egna känslorna gradvis försämras. När någon ständigt ifrågasätter ens upplevelser kan man börja tvivla på sin egen bedömning. Man kanske känner att något är fel, men får höra att man överdriver, är besvärlig eller missförstår situationen.

Efter en längre tid kan det bli svårt att avgöra vad man själv känner och tycker. I stället riktas uppmärksamheten mot den andra personen: Hur mår personen i dag? Vad får jag säga? Vad kan utlösa en konflikt? Hur behöver jag bete mig för att undvika obehagliga konsekvenser?

Det kan utvecklas till en form av känslomässig själv-förlust där den egna viljan, upplevelsen och behoven får allt mindre utrymme. För den som har levt i en sådan relation kan det ta tid att återfå tilliten till sina egna känslor. Det handlar inte bara om att lämna en destruktiv relation, utan också om att återupptäcka sig själv.

Svårigheten att identifiera känslor

En del människor har svårt att identifiera och beskriva vad de känner. Det kan handla om att känslorna upplevs som otydliga, att flera känslor blandas samman eller att man främst märker kroppsliga reaktioner utan att förstå vad de betyder. Inom psykologin används begreppet alexitymi* för att beskriva uttalade svårigheter att identifiera och beskriva känslor samt en tendens till ett mer konkret och utåtriktat tankesätt.

*Alexitymi är inte en egen psykiatrisk diagnos i DSM-5-TR, men är ett etablerat forskningsbegrepp. Det kan förekomma tillsammans med olika former av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska tillstånd, men också utan någon sådan diagnos.

Det är viktigt att skilja mellan tillfälliga svårigheter att förstå sina känslor och mer varaktiga svårigheter. Stress, sömnbrist, utmattning och traumatiska erfarenheter kan göra det betydligt svårare att uppmärksamma och tolka känslor. En person kan exempelvis säga att den känner sig stressad, trots att det underliggande känsloläget kanske också innehåller sorg, besvikelse, rädsla eller ensamhet. Att utveckla emotionell medvetenhet innebär bland annat att börja urskilja dessa skillnader.

Skillnad emotionell medvetenhet och känsloreglering

Begreppen hänger nära samman, men beskriver olika förmågor. Emotionell medvetenhet handlar om att upptäcka och förstå vad man känner. Känsloreglering handlar om hur man hanterar känslorna och påverkar deras intensitet, varaktighet och uttryck. För att kunna reglera sina känslor behöver man i regel först kunna uppmärksamma dem.

Om man inte förstår att man känner sig sårad kan reaktionen i stället komma ut som irritation eller ilska. Om man inte känner igen sin rädsla kan den visa sig som kontrollbehov, undvikande eller ett starkt behov av försäkringar från andra.

En utvecklad känsloreglering innebär inte att man alltid ska vara lugn eller kunna kontrollera sina känslor. Det handlar snarare om att kunna hantera dem på ett sätt som inte skadar en själv eller andra.

Det finns också en risk att blanda ihop känsloreglering med känslomässig undertryckning. Att trycka undan en känsla för att den är obehaglig är inte samma sak som att kunna möta den och låta den klinga av utan att behöva agera impulsivt. Vi behöver alltså både kunna känna och förstå våra känslor och utveckla förmågan att förhålla oss till dem.

Emotionell medvetenhet och metakognition

Emotionell medvetenhet har också ett nära samband med metakognition, som handlar om förmågan att observera och reflektera över sina egna tankeprocesser. Metakognition hjälper oss att bli medvetna om hur vi tänker, varför vi drar vissa slutsatser och hur våra föreställningar påverkar vår uppfattning av verkligheten.

Emotionell medvetenhet ger en liknande möjlighet när det gäller känslolivet. Vi kan exempelvis upptäcka att vi känner oss avvisade och samtidigt reflektera över varför vi tolkar en viss situation på det sättet. Kanske finns det tidigare erfarenheter som påverkar vår tolkning. Kanske har vi dragit en slutsats utan att ha tillräcklig information. Det skapar ett utrymme mellan känslan, tanken och handlingen.

I stället för att omedelbart reagera på det vi upplever kan vi bli mer nyfikna på vad som händer inom oss. Vi kan undersöka våra automatiska tankar, ifrågasätta invanda föreställningar och se om det finns andra sätt att förstå situationen. Det innebär inte att vi ska tänka bort känslorna. Tvärtom kan den här förmågan hjälpa oss att förstå dem bättre.

När positivt tänkande blir ett sätt att undvika känslor

I ett samhälle där positivitet, självutveckling och personlig framgång ofta lyfts fram finns det en risk att vi börjar betrakta obehagliga känslor som något som behöver korrigeras eller övervinnas. Vi kanske försöker tänka positivt när vi egentligen är ledsna, leta efter en lärdom när vi behöver få sörja eller intala oss att allt händer av en anledning när vi egentligen känner oss svikna. Det kan ibland vara ett uttryck för toxisk positivitet, där positiva tankar och känslor får större utrymme än vad som är hälsosamt, medan sådant som är svårt förminskas eller förnekas.

Inom spirituella sammanhang kan ett liknande förhållningssätt ta sig uttryck i så kallad spiritual bypassing. Det innebär att andliga föreställningar och praktiker används för att undvika eller kringgå obearbetade känslor, psykologiska svårigheter och smärtsamma erfarenheter. Det kan exempelvis handla om att försöka höja sin frekvens i stället för att bearbeta sorg, betrakta ilska som en låg vibration eller hänvisa till att man behöver släppa taget när det egentligen finns behov av att sätta gränser.

Problemet är inte att tänka positivt, meditera eller använda andliga perspektiv. Problemet uppstår när dessa förhållningssätt används för att slippa möta sådant som behöver uppmärksamhet. Emotionell medvetenhet innebär att kunna ge plats åt hela känsloregistret. Vi behöver kunna känna glädje, kärlek och tacksamhet, men också sorg, ilska, rädsla, besvikelse och frustration. Alla känslor behöver inte vara behagliga för att ha en funktion.

Hur utvecklar man emotionell medvetenhet?

Emotionell medvetenhet är inte något man antingen har eller saknar. Det är en förmåga som kan utvecklas genom ökad självobservation, reflektion och erfarenhet. Det handlar inte om att ständigt analysera sig själv eller försöka hitta problem i varje känsla. Snarare handlar det om att gradvis bli mer uppmärksam på vad som händer inom en.

Börja med att identifiera känslan

Ett första steg är att försöka sätta ord på vad man känner. Ibland använder vi väldigt övergripande beskrivningar som att vi mår dåligt, känner oss stressade eller är irriterade. Men bakom dessa tillstånd kan det finnas flera olika känslor. Är det egentligen oro, rädsla, besvikelse, ensamhet, skam, skuld eller sorg?

Ju bättre vi blir på att urskilja olika känslor, desto lättare blir det att förstå vad som pågår inom oss. Det kan också vara hjälpsamt att skilja mellan känslor som liknar varandra. Exempelvis är skuld och skam inte samma sak. Skuld handlar ofta om att vi upplever att vi har gjort något fel, medan skam i högre grad handlar om en negativ uppfattning om oss själva som människor.

Uppmärksamma kroppens signaler

Kroppen kan ge tidiga signaler om vårt känslomässiga tillstånd. Spända axlar, tryck över bröstet, en klump i magen, rastlöshet eller förändrad andning kan ibland vara tecken på att något väckt en känslomässig reaktion.

Försök lägga märke till vad som händer i kroppen när du befinner dig i olika situationer. Det är dock viktigt att inte tolka varje kroppslig reaktion som ett uttryck för en specifik känsla. Hjärtklappning kan exempelvis ha flera orsaker. Kroppens signaler behöver förstås i sitt sammanhang.

För vissa kan det vara hjälpsamt att rikta uppmärksamheten inåt, medan andra kan uppleva kroppsfokusering som obehaglig eller ångestväckande. Det gäller särskilt personer med traumatiska erfarenheter. Då kan det vara bättre att börja med omgivningen och gradvis närma sig kroppsliga upplevelser i en takt som känns hanterbar.

Försök förstå vad som väckte känslan

När du har identifierat en känsla kan du fundera över vad som föregick den. Var det något någon sa? En situation som påminde om något tidigare? En upplevelse av att inte bli lyssnad på? Ett behov som inte blev tillgodosett?

Ibland finns en tydlig förklaring. I andra fall kan flera omständigheter samverka. Det kan också vara hjälpsamt att fråga sig om reaktionens intensitet står i proportion till det som händer just nu eller om tidigare erfarenheter kan ha förstärkt den. Det är inte ett sätt att förminska känslan, utan ett sätt att förstå den.

Lär dig skilja mellan känsla, tanke och handling

Det här är en av de mest användbara färdigheterna att utveckla. Tänk dig att någon inte svarar när du skickar ett meddelande.

  1. Händelse: Personen svarar inte.
  2. Tanke: Personen bryr sig inte om mig.
  3. Känsla: Jag känner mig ledsen, orolig eller avvisad.
  4. Handling: Jag skickar flera meddelanden eller drar mig undan.

Genom att skilja dessa delar åt blir det lättare att se vad som faktiskt har hänt och vad som är vår egen tolkning. Det ger också möjlighet att välja en annan handling än den första impulsen föreslår.

Ge känslorna utrymme utan att låta dem styra allt

Alla känslor behöver inte lösas, förändras eller försvinna omedelbart. Ibland behöver vi bara tillåta oss att vara ledsna, besvikna eller arga en stund. Det kan vara en viktig del av att bearbeta en upplevelse. Samtidigt behöver vi kunna förhålla oss till känslorna på ett sätt som fungerar i vardagen. Att känna stark ilska innebär exempelvis inte att vi behöver uttrycka den genom att såra någon annan. Det handlar om att kunna erkänna känslan och samtidigt ta ansvar för sitt agerande.

Reflektera över återkommande känslomönster

Om vissa känslor återkommer i liknande situationer kan det vara värdefullt att undersöka varför. Känner du ofta skuld när du säger nej? Blir du orolig när någon är missnöjd med dig? Har du svårt att visa ilska även när någon behandlar dig illa? Känner du ansvar för andra människors känslor?

Sådana mönster kan ha samband med tidigare erfarenheter och inlärda sätt att förhålla sig till andra. Genom att uppmärksamma dem kan vi börja förstå vilka föreställningar och beteenden som påverkar våra reaktioner. Det kan också vara hjälpsamt att skriva ner sina reflektioner. Inte som en prestation eller ett krav, utan som ett sätt att upptäcka samband över tid.

Emotionell medvetenhet i relationer

Vår förmåga att förstå våra egna känslor påverkar också hur vi fungerar tillsammans med andra människor. När vi har svårt att identifiera våra egna behov kan det bli svårt att kommunicera dem. Vi kanske förväntar oss att andra ska förstå vad vi behöver utan att vi själva uttrycker det. Vi kan också reagera med ilska, tystnad eller tillbakadragande när vi egentligen känner oss sårade eller rädda. Emotionell medvetenhet kan därför bidra till bättre kommunikation och större förståelse i relationer. Den hjälper oss att exempelvis kunna säga:

Jag blev faktiskt ledsen av det du sa.

Jag behöver lite tid att tänka innan vi fortsätter samtalet.

Jag känner mig obekväm med det här och vill inte gå med på det.

Jag märker att jag blir orolig, men jag behöver förstå vad oron handlar om innan jag reagerar.

Det innebär också att kunna skilja mellan att ta ansvar för sina egna känslor och att ta ansvar för andras. Vi kan behöva förstå varför en annan människa reagerar som den gör, men det betyder inte att vi måste bära ansvaret för personens känslomässiga tillstånd eller anpassa oss efter alla dess behov.

I destruktiva relationer är den skillnaden särskilt betydelsefull. Emotionell medvetenhet ska inte bli ytterligare ett verktyg för att anpassa sig till någon som behandlar en illa. Den ska också hjälpa oss att uppmärksamma när våra gränser överskrids och när en relation påverkar vårt välbefinnande negativt.

Emotionell medvetenhet, självmedkänsla och personlig utveckling

Att börja förstå sitt känsloliv kan innebära att man upptäcker sådant som varit svårt att möta. Kanske finns det sorg över tidigare erfarenheter, ilska över hur man blivit behandlad eller skam över saker man gjort för att hantera situationer man inte visste hur man skulle ta sig ur.

Här blir självmedkänsla betydelsefullt. Det innebär att kunna möta sig själv med förståelse och respekt, även när man upptäcker beteenden eller reaktionsmönster som man vill förändra. Det är lätt att bli självkritisk när man inser hur man har reagerat i olika situationer. Man kanske tänker att man borde ha förstått tidigare, satt gränser eller agerat annorlunda.

Men vi behöver också förstå de förutsättningar vi hade när vi fattade våra beslut. Människor agerar utifrån sina erfarenheter, kunskaper, känslomässiga resurser och den situation de befinner sig i.

Att ta ansvar för sitt eget liv innebär inte att skuldbelägga sig själv för allt som har hänt. Det innebär att gradvis utveckla en större förståelse för sig själv och skapa bättre förutsättningar för framtiden. Emotionell medvetenhet kan på så sätt bidra till både självkännedom och personlig utveckling. Vi får lättare att se vad vi behöver, vad vi mår bra av och vilka delar av våra liv som kanske behöver förändras.

När samtalsstöd kan vara hjälpsamt

För vissa räcker det långt med egen reflektion och en vilja att lära känna sitt känsloliv bättre. För andra kan det vara betydligt svårare. Det gäller särskilt om man har erfarenheter av trauma, långvarig stress, utmattning eller destruktiva relationer. I sådana situationer kan det finnas känslomässiga reaktioner och invanda försvar som är svåra att förstå på egen hand.

Samtalsstöd eller terapi kan då ge möjlighet att tillsammans med någon annan undersöka känslor, erfarenheter och återkommande mönster. Det kan också hjälpa till att sätta ord på sådant som tidigare varit svårt att förstå eller ens varit medveten om. För den som har traumatiska erfarenheter kan det vara särskilt viktigt att arbetet sker i en trygg takt. Att utveckla emotionell medvetenhet innebär inte att man behöver återuppleva allt som varit svårt eller tvinga fram känslor som man ännu inte är redo att möta. Ibland behöver det första steget vara att skapa trygghet, återhämtning och stabilitet innan man närmar sig sådant som varit smärtsamt.

Att förstå sina känslor är en del av att förstå sig själv

Emotionell medvetenhet handlar i grunden om att utveckla en bättre kontakt med sitt eget inre. Att kunna uppmärksamma vad man känner, förstå varför man reagerar som man gör och se hur tidigare erfarenheter påverkar nuet.

Det handlar också om att ge känslorna en naturlig plats i livet. Vi behöver inte vara glada hela tiden, tänka positivt i varje situation eller försöka kontrollera allt vi känner. Ett fungerande känsloliv rymmer både behagliga och obehagliga upplevelser.

När vi börjar förstå våra känslor kan vi också upptäcka sådant som tidigare varit svårt att se. Behov vi inte har lyssnat på, gränser vi inte har vågat sätta och erfarenheter som fortfarande påverkar hur vi förhåller oss till oss själva och andra.

Det är en process som kan ta tid. För vissa innebär den att återupptäcka känslor som länge varit undanträngda. För andra handlar det om att lära sig att inte låta varje känsla styra tankar och handlingar. Målet är inte att bli en människa som alltid reagerar rätt eller har fullständig kontroll över sitt känsloliv. Det handlar snarare om att kunna möta sig själv med större förståelse och medvetenhet. Vi behöver kunna tänka kring våra känslor, men också tillåta oss att känna dem. Det är först när båda får utrymme som vi kan utveckla en mer hållbar relation till oss själva.

Källhänvisningar

});