Vi lever i en tid där det talas mycket om kärlek, ljus, acceptans, personlig utveckling och positivt tänkande. Budskap om att välja glädje, höja sin energi, släppa det negativa och fokusera på det goda kan vara både inspirerande och meningsfulla. Att försöka se möjligheter, känna tacksamhet och möta livet med hopp har absolut ett värde.
Men det finns en sida av denna positiva livssyn som förtjänar att uppmärksammas. Vad händer när positivitet blir ett krav? När sorg, ilska, rädsla och ifrågasättande betraktas som något som behöver korrigeras? Och vad händer när människor som berättar om svåra erfarenheter möts av uppmaningar att tänka annorlunda, släppa taget eller fokusera på ljuset?
Det som vid första anblicken kan framstå som en varm och kärleksfull miljö kan ibland utvecklas till en kultur där vissa känslor, erfarenheter och åsikter inte längre får plats.
Det brukar kallas Toxic Positivity, eller toxisk positivitet. Det handlar om när en ensidigt positiv inställning till livet går så långt att den förminskar, förnekar eller tystar människors verkliga upplevelser.
- Vad är toxisk positivitet?
- När kärlek och ljus blir ett sätt att tysta
- Spiritualism och andlighet
- När ansvaret flyttas
- Den positiva fasaden
- Vi behöver hela känsloregistret
- Genuin kärlek innebär också att våga möta mörkret
- Genuin kärlek innebär också att våga möta mörkret
- Att hitta en sundare balans
- Källhänvisningar
Vad är toxisk positivitet?
Toxisk positivitet innebär att positiva tankar och känslor ges ett så stort utrymme att negativa känslor och svåra livserfarenheter inte tillåts existera på sina egna villkor. Det kan handla om en uttalad förväntan på att alltid vara glad, tacksam, optimistisk och lösningsorienterad, även när livet innehåller sorg, förluster, konflikter eller andra svårigheter.
Skillnaden mellan en sund positiv livssyn och toxisk positivitet ligger framför allt i hur vi förhåller oss till det som är svårt.
En sund positivitet innebär att kunna känna hopp och se möjligheter utan att behöva förneka verkligheten. Man kan vara tacksam för det man har och samtidigt vara ledsen över något man har förlorat. Man kan försöka hitta lösningar och samtidigt erkänna att en situation är orättvis eller smärtsam.
Vid toxisk positivitet blir det däremot ofta viktigare att upprätthålla en positiv inställning än att faktiskt förstå vad en människa går igenom. Kommentarer som följande kan då bli vanliga.
- Allt händer av en anledning.
- Du behöver fokusera på det positiva.
- Det är bara att släppa taget.
- Du drar till dig det du tänker på.
- Se det som en lärdom i stället för ett problem.
- Du behöver höja din vibration.
- Lägg ingen energi på det negativa.
Sådana uttryck behöver inte alltid vara illa menade. De kan komma från människor som uppriktigt vill hjälpa. Men när de används för att avfärda någon annans upplevelser riskerar de att få motsatt effekt. Den som redan befinner sig i en svår situation får då ytterligare en sak att förhålla sig till: känslan av att även reagera fel på det som har hänt.
När kärlek och ljus blir ett sätt att tysta
Begrepp som kärlek, ljus och positiv energi förekommer i många sammanhang, inte minst inom spiritualism och olika former av andlighet och personlig utveckling. Där kan de utgöra en viktig del av människors livsåskådning och ge både gemenskap, hopp och mening.
Problemet uppstår när dessa ideal förvandlas till oskrivna regler för hur människor förväntas tänka, känna och bete sig. Om någon exempelvis berättar om en destruktiv relation, psykisk misshandel eller en traumatisk upplevelse kan personen mötas av uppmaningar att förlåta, släppa det förflutna eller välja kärleken framför ilskan.
Om någon ifrågasätter ett påstående eller framför kritik kan reaktionen bli att personen sprider negativ energi eller saknar förståelse för kärlekens betydelse. Då har samtalet förflyttats från det som faktiskt behöver uppmärksammas till hur den som berättar förväntas förhålla sig till det.
Det kan också uppstå en situation där människor börjar väga sina ord. De undviker att uttrycka missnöje, ställa obekväma frågor eller berätta om sådant som inte passar in i gruppens positiva självbild. Rädslan för att uppfattas som negativ, dömande eller lågenergetisk kan bli större än viljan att uttrycka vad man faktiskt tycker och känner.
På så sätt kan en miljö som säger sig stå för kärlek och acceptans utveckla en tystnadskultur. Det behöver inte finnas någon uttalad avsikt att kontrollera andra. Det kan växa fram genom återkommande kommentarer, sociala förväntningar och en kultur där vissa uttryck premieras medan andra ifrågasätts.
Spiritualism och andlighet
Inom spiritualism och olika andliga inriktningar finns föreställningar om energi, vibrationer, medvetande, själslig utveckling och människans förmåga att påverka sitt eget välbefinnande. För många är detta ett sätt att skapa mening, finna hopp och förstå tillvaron. Men även i dessa sammanhang finns det anledning att reflektera över hur föreställningarna används.
När tanken om att höja sin vibration blir ett sätt att förklara bort psykisk ohälsa, när svåra livserfarenheter betraktas som resultatet av felaktiga tankar eller när negativa känslor ses som något som drar till sig negativa händelser, finns en risk att människors verkliga behov hamnar i skymundan.
En person som lever med ångest, depression eller traumarelaterade besvär behöver inte höra att hon eller han har för låg vibration. En människa som blivit utsatt för manipulation eller övergrepp behöver inte få höra att upplevelsen var något själen behövde för sin utveckling.
Det kan finnas personliga och andliga tolkningar av livets svårigheter, men de bör aldrig användas för att förringa människors lidande eller ersätta en saklig förståelse av vad de har varit med om.
Här finns också en koppling till begreppet spiritual bypassing, som beskriver när andliga föreställningar och praktiker används för att undvika att möta obearbetade känslor, psykologiska svårigheter och smärtsamma erfarenheter. Det kan exempelvis handla om att försöka gå direkt till förlåtelse, acceptans och kärlek utan att först ha gett utrymme åt sorg, ilska och bearbetning. Det är därför en viktig skillnad mellan att använda andlighet som stöd i sin personliga utveckling och att använda den för att slippa konfrontera sådant som behöver uppmärksammas.
När ansvaret flyttas
En särskilt problematisk konsekvens av toxisk positivitet är när ansvaret för en destruktiv situation gradvis flyttas över på den som blivit utsatt. Det kan exempelvis ske i samband med narcissistiska beteendemönster, psykisk misshandel, manipulation och andra destruktiva relationer.
Tänk dig en person som försöker berätta om hur han eller hon blivit kontrollerad, nedvärderad eller utsatt för återkommande manipulation. I stället för att få möjlighet att beskriva vad som hänt får personen höra att denne behöver släppa sin ilska, förlåta och fokusera på sin egen energi.
I vissa sammanhang kan även uttryck som att man själv skapar sin verklighet eller att man drar till sig det man sänder ut bidra till att ansvaret förskjuts.
Det blir då den utsatta som förväntas förändra sitt tankesätt, sina känslor och sitt förhållningssätt, medan den som faktiskt har betett sig illa riskerar att slippa granskning.
Det finns också en risk att den som försöker sätta gränser betraktas som negativ eller oförlåtande. Att säga ifrån, ifrågasätta eller ta avstånd kan framställas som ett tecken på att man fortfarande sitter fast i det förflutna.
Men att reagera på att ha blivit illa behandlad är inte ett tecken på bristande personlig utveckling. Ilska kan vara en fullt begriplig reaktion på att ens gränser har överträtts. Att vilja ha upprättelse, förståelse eller avstånd från en människa som skadat en behöver inte innebära att man saknar förmåga att förlåta. Det är också viktigt att komma ihåg att förlåtelse aldrig behöver vara ett krav för att en människa ska kunna läka och gå vidare.
Den positiva fasaden
Tystnadskulturer uppstår inte bara i andliga miljöer. De kan förekomma i familjer, vänskapskretsar, arbetsplatser, föreningar och andra gemenskaper där det finns starka förväntningar på hur människor ska bete sig.
En grupp kan exempelvis ha en självbild som präglas av omtanke, samhörighet och öppenhet. Men om någon framför kritik eller lyfter fram problem kan det uppfattas som ett hot mot gemenskapen. I stället för att undersöka om kritiken är befogad börjar gruppen diskutera personens inställning, tonläge eller avsikter. Det kan handla om att kritik beskrivs som negativitet, att ifrågasättande betraktas som bristande respekt eller att den som berättar om problem får höra att hen förstör stämningen.
Med tiden kan människor börja anpassa sig. De lär sig vilka ämnen som går att prata om och vilka åsikter som riskerar att skapa konflikter. Vissa erfarenheter hålls tillbaka och andra uttrycks bara i sammanhang där det känns tryggt. Det kan skapa en miljö där den positiva fasaden blir viktigare än människornas faktiska välbefinnande.
Det finns även en koppling till grupptryck och konformitet, alltså människors benägenhet att anpassa sina uppfattningar och beteenden efter gruppens normer. Behovet av tillhörighet kan göra det svårt att ifrågasätta sådant som man egentligen känner sig tveksam till. Det gäller särskilt när gemenskapen också utgör en viktig källa till stöd, identitet eller social trygghet.
Vi behöver hela känsloregistret
Människans känslor har olika funktioner. De hjälper oss att uppmärksamma behov, tolka situationer och reagera på vår omgivning. Även känslor som upplevs som obehagliga har en betydelse. Det finns en viktig skillnad mellan att lära sig förstå och reglera sina känslor och att försöka förneka dem.
Rädsla kan hjälpa oss att upptäcka hot. Ilska kan signalera att något känns orättvist eller att våra gränser har överträtts. Sorg hjälper oss att förhålla oss till förluster och förändringar. Skam och skuld kan i vissa situationer bidra till att vi reflekterar över vårt eget beteende och hur vi påverkar andra.
Inom psykologin finns forskning om känslomässig reglering, känsloundertryckande och hur människor förhåller sig till sina inre upplevelser. Att återkommande försöka trycka undan känslor kan bland annat göra det svårare att bearbeta det som ligger bakom dem. Att acceptera en känsla innebär däremot inte att man måste fastna i den. Det handlar om att kunna uppmärksamma vad man känner, undersöka vad känslan kan handla om och så småningom hitta ett sätt att förhålla sig till den.
Här spelar både emotionell medvetenhet och metakognition en betydelsefull roll. Emotionell medvetenhet hjälper oss att identifiera och förstå våra känslor, medan metakognition gör det möjligt att reflektera över våra egna tankar och hur vi värderar det vi känner. Vi kan exempelvis börja ifrågasätta varför vi tycker att vi borde vara glada när vi egentligen är ledsna, eller varför vi betraktar vår ilska som något negativt trots att den kan vara en begriplig reaktion på att någon har gått över våra gränser.
Det ger oss större möjlighet att skilja mellan vad vi faktiskt känner och vad vi har lärt oss att vi förväntas känna. Vi behöver alltså inte välja mellan att vara positiva och att tillåta oss själva att känna sådant som är svårt. Båda delarna kan existera samtidigt.
Genuin kärlek innebär också att våga möta mörkret
Det finns en föreställning om att kärlek alltid ska vara varm, positiv och förlåtande. Men genuin omtanke handlar också om att kunna möta sådant som är obekvämt. Att lyssna på någon som mår dåligt utan att genast försöka hitta en lösning. Att acceptera att en annan människa är arg utan att försöka korrigera känslan. Att våga prata om orättvisor, manipulation och sådant som faktiskt gör ont. Det kräver en förmåga att stå kvar även när samtalet inte blir positivt.
Ibland behöver en människa inte uppmuntran, goda råd eller en ny syn på tillvaron. Ibland behöver personen helt enkelt få berätta vad som hänt och bli tagen på allvar. Det är också skillnad mellan att visa förståelse och att hålla med om allt någon säger. Man kan bekräfta en människas känslor utan att dela alla personens tolkningar. Man kan lyssna och samtidigt ha ett eget kritiskt tänkande.
En miljö där människor verkligen känner sig accepterade behöver därför kunna rymma olika uppfattningar, obekväma frågor och känslor som inte alltid är lätta att möta. Om kärlek och acceptans bara gäller så länge människor är glada, positiva och håller med varandra är det rimligt att fråga hur villkorslös den acceptansen egentligen är.
Genuin kärlek innebär också att våga möta mörkret
Det finns en föreställning om att kärlek alltid ska vara varm, positiv och förlåtande. Men genuin omtanke handlar också om att kunna möta sådant som är obekvämt. Att lyssna på någon som mår dåligt utan att genast försöka hitta en lösning. Att acceptera att en annan människa är arg utan att försöka korrigera känslan. Att våga prata om orättvisor, manipulation och sådant som faktiskt gör ont. Det kräver en förmåga att stå kvar även när samtalet inte blir positivt.
Ibland behöver en människa inte uppmuntran, goda råd eller en ny syn på tillvaron. Ibland behöver personen helt enkelt få berätta vad som hänt och bli tagen på allvar. Det är också skillnad mellan att visa förståelse och att hålla med om allt någon säger. Man kan bekräfta en människas känslor utan att dela alla dennes tolkningar. Man kan lyssna och samtidigt ha ett eget kritiskt tänkande.
En miljö där människor verkligen känner sig accepterade behöver därför kunna rymma olika uppfattningar, obekväma frågor och känslor som inte alltid är lätta att möta. Om kärlek och acceptans bara gäller så länge människor är glada, positiva och håller med varandra är det rimligt att fråga hur villkorslös den acceptansen egentligen är.
Att hitta en sundare balans
Det handlar inte om att sluta vara positiv, att sluta uppskatta livet eller att avfärda andlighet och personlig utveckling. Det handlar om att skapa en mer realistisk och mänsklig syn på vad det innebär att må bra och utvecklas som människa.
Vi kan vara tacksamma och samtidigt missnöjda, känna hopp och samtidigt vara rädda. Vi kan arbeta med oss själva och samtidigt erkänna att andra människor har behandlat oss illa. Att försöka se det positiva behöver aldrig innebära att vi blundar för det negativa eller det realistiska.
Det är också viktigt att kunna ifrågasätta sammanhang och föreställningar som inte känns rimliga. Ingen människa eller grupp bör stå över kritiska frågor bara för att den säger sig representera kärlek, ljus, andlighet eller personlig utveckling.
Verklig personlig utveckling behöver ge utrymme för självständigt tänkande, självkännedom och förmågan att se verkligheten även när den inte stämmer överens med våra förväntningar.
Att läka handlar inte om att bli så positiv att det svåra försvinner ur medvetandet. Det handlar om att kunna möta det som hänt, förstå sina reaktioner och så småningom hitta ett sätt att leva vidare utan att behöva förneka sin egen historia.
Att alltid tala om ljuset är inte detsamma som att vara ljus. Ibland behöver en människa någon som vågar stanna kvar i mörkret tillsammans med henne eller honom, utan att försöka skynda fram till något positivt. Det mest kärleksfulla vi kan göra att låta en annan människa få känna precis det hon eller han känner, utan att försöka förändra det.
Källhänvisningar
Referenser & fördjupning
Toxisk positivitet är fortfarande ett relativt nytt och inte helt etablerat forskningsbegrepp. Det finns därför mer forskning om dess bakomliggande mekanismer, exempelvis känsloundertryckande, emotionell invalidation och social press att vara lycklig, än om själva begreppet som en separat psykologisk företeelse.
Dejonckheere & Bastian (2022) – Perceiving societal pressure to be happy is linked to poor well-being, especially in happy nations
Ford, Lam, John, Iris & Mauss (2018) . The Psychological Health Benefits of Accepting Negative Emotions and Thoughts: Laboratory, Diary, and Longitudinal Evidence
James J. Gross (1998) – Antecedent- and Response-Focused Emotion Regulation: Divergent Consequences for Experience, Expression, and Physiology
Hu, Zhang, Wang, Mistry, Ran & Xinqiang Wang (2014) – Relation between Emotion Regulation and Mental Health: A Meta-Analysis Review
Cameron & Overall (2018) – Suppression and Expression as Distinct Emotion-Regulation Processes in Daily Interactions: Longitudinal and Meta-Analyses
Aldao, Nolen-Hoeksema & Schweizer (2010) – Emotion-Regulation Strategies Across Psychopathology: A Meta-Analytic Review
Cashwell, Bentley & Yarborough (2007) – The Only Way Out Is Through: The Peril of Spiritual Bypass
Fernandes & Tone (2021) – A Systematic Review and Meta-Analysis of the Association Between Expressive Suppression and Positive Affect











