Spiritual bypassing, när andlighet blir ett sätt att undvika verkligheten

Andlighet kan vara en betydelsefull del av en människas liv. Men det finns också en mindre konstruktiv sida av andligheten. Ibland används spirituella föreställningar och praktiker för att slippa möta sådant som gör ont. I stället för att bearbeta sorg, rädsla, ilska, skam eller tidigare trauman försöker man höja sig över dem, tänka bort dem eller förklara dem med andliga resonemang. Det brukar kallas spiritual bypassing.

Ett begrepp som beskriver hur andlighet kan användas som ett psykologiskt försvar mot obearbetade känslor och inre svårigheter.

Problemet är inte att söka mening eller att använda andlighet som stöd. Problemet uppstår när den andliga förståelsen blir ett sätt att slippa den mänskliga verkligheten. När man försöker nå ett tillstånd av frid utan att först våga se vad som faktiskt pågår inom en själv.

Det kan till och med innebära att man uppfattar sig själv som mer utvecklad, medveten eller upplyst, samtidigt som grundläggande känslomässiga behov och oläkta erfarenheter fortfarande påverkar ens liv och relationer.

Vad spiritual bypassing innebär

Begreppet spiritual bypassing introducerades av den amerikanske psykologen och psykoterapeuten John Welwood under 1980-talet. Han uppmärksammade hur människor inom andliga miljöer ibland använde sina andliga övertygelser och praktiker för att undvika att konfrontera olösta känslomässiga problem, psykologiska sår och personliga utvecklingsbehov. Han beskrev bland annat hur människor kunde försöka överskrida det mänskliga och känslomässiga innan de faktiskt hade bearbetat sina erfarenheter.

Det kunde exempelvis handla om att använda föreställningar om ovillkorlig kärlek, förlåtelse, acceptans eller andlig upplysning för att slippa känna ilska, sorg eller besvikelse. I stället för att erkänna att man blivit illa behandlad försökte man se situationen ur ett högre andligt perspektiv.

Det är en skillnad mellan att acceptera att något har hänt och att använda acceptans som ett sätt att slippa bearbeta det som hänt.

Spiritual bypassing kan ta sig många uttryck. En person kan exempelvis förklara sin ångest med att hon eller han har en låg vibration, betrakta en destruktiv relation som en karmisk läxa eller tänka att negativa känslor bara är ett tecken på att man inte kommit tillräckligt långt i sin andliga utveckling.

Det kan också handla om att betrakta allt som sker som meningsfullt eller förutbestämt, vilket gör det svårare att ifrågasätta situationer som faktiskt behöver förändras. Det är inte alltid fråga om medveten flykt. Ofta handlar det om strategier som utvecklats för att hantera sådant som känns svårt, överväldigande eller hotfullt.

När andlighet används för att slippa känna

En av de tydligaste formerna av spiritual bypassing är att försöka undvika obehagliga känslor genom att ersätta dem med andliga föreställningar. Det kan exempelvis låta så här.

  • Jag väljer kärlek framför rädsla, därför behöver jag inte känna ilska.
  • Allt händer av en anledning, så jag behöver acceptera det som skett.
  • Jag ska inte fastna i det förflutna, eftersom jag lever i nuet.
  • Jag behöver höja min vibration och släppa alla negativa tankar.
  • Jag har förlåtit personen, så det finns ingen anledning att prata mer om det som hände.
  • Det är bara mitt ego som reagerar, så jag ska inte lyssna på mina känslor.

Vid första anblick kan sådana resonemang framstå som uttryck för självinsikt och personlig utveckling. Men det avgörande är vilken funktion de fyller. Om tankarna hjälper en att bearbeta erfarenheter och komma vidare kan de vara konstruktiva. Om de däremot används för att stänga av känslor, förneka behov eller undvika att sätta gränser kan de få motsatt effekt.

Ilska är exempelvis inte automatiskt något negativt. Den kan vara en naturlig reaktion på orättvisor, övertramp eller att ens gränser har blivit kränkta. Sorg kan vara en naturlig del av att förlora något betydelsefullt. Rädsla kan signalera att en situation behöver uppmärksammas.

Att försöka göra sig av med dessa känslor genom att betrakta dem som andligt lågt utvecklade innebär inte nödvändigtvis att man läker. Det kan i stället göra att man tappar kontakten med sina egna behov och signaler.

Andliga förklaringar till trauman och psykisk ohälsa

Spiritual bypassing kan bli särskilt problematiskt när det handlar om psykisk ohälsa och traumatiska erfarenheter. En person som har varit med om övergrepp, psykisk misshandel, långvarig stress eller en destruktiv relation kan exempelvis få höra att upplevelsen är en del av en själslig utvecklingsresa. Att personen har valt sina erfarenheter före födseln, behöver lära sig en karmisk läxa eller har attraherat situationen genom sina tankar och sin energi.

Sådana förklaringsmodeller kan ibland ge en känsla av mening, men de riskerar också att lägga ett orimligt ansvar på den som blivit utsatt. Det finns en betydande skillnad mellan att försöka hitta mening i något svårt och att förklara varför någon behövde utsättas för det.

Traumatiska erfarenheter påverkar inte bara hur vi tänker. De kan också påverka nervsystemets reglering, känslomässiga reaktioner, sömn, koncentration och förmågan att känna trygghet. Det är därför inte tillräckligt att försöka förändra sina tankar eller höja sin vibration för att komma till rätta med sådana besvär.

För den som lever med exempelvis PTSD eller komplex PTSD kan det behövas tid, trygghet och professionellt stöd för att bearbeta det som hänt. Andlighet kan vara ett personligt stöd under den processen, men bör inte ersätta förståelsen för de psykologiska och kroppsliga konsekvenserna av trauma.

Det finns också en risk att människor börjar skuldbelägga sig själva när de inte lyckas tänka positivt, förlåta eller känna inre frid. De kanske upplever att de misslyckas med sin andliga utveckling när de i själva verket reagerar helt mänskligt på svåra erfarenheter.

Förlåta innan man har bearbetat det som hänt

Inom vissa andliga sammanhang framställs förlåtelse som en förutsättning för att kunna gå vidare. Man uppmanas att släppa bitterhet, inte bära på ilska och förstå att alla människor befinner sig på sin egen utvecklingsresa. Det kan finnas något värdefullt i att så småningom kunna släppa taget om bitterhet och den känslomässiga bindningen till det som hänt. Men förlåtelse är ingen skyldighet och heller ingen genväg till läkning.

En människa som har blivit utsatt för psykisk misshandel, manipulation eller andra övergrepp behöver inte förlåta den som gjort henne illa för att kunna återfå sitt självrespekt och gå vidare. Det kan tvärtom vara nödvändigt att först tillåta sig att känna ilska, sorg och besvikelse. Att förstå vad som faktiskt har hänt, vilka gränser som har överträtts och varför situationen inte var acceptabel.

Att förlåta någon utan att ha bearbetat sina egna känslor kan ibland innebära att man återigen åsidosätter sig själv. Det är också viktigt att skilja mellan förlåtelse och försoning. Att eventuellt förlåta någon innebär inte att man måste återuppta kontakten, återställa förtroendet eller tillåta personen att komma tillbaka in i sitt liv.

När allt blir en fråga om energi, vibrationer och attraktionslagen

En annan form av spiritual bypassing förekommer inom föreställningar om energi, vibrationer och attraktionslagen. Här kan människors livssituationer förklaras utifrån vilken energi de anses sända ut. Om någon mår dåligt, lever i en destruktiv relation eller upplever återkommande motgångar kan förklaringen bli att personen har en låg vibration eller omedvetet attraherar negativa erfarenheter.

Det kan också innebära att människor uppmanas att fokusera på det de vill ha i stället för att uppmärksamma sådant som faktiskt behöver förändras. Det finns en psykologisk skillnad mellan att försöka påverka sitt liv genom medvetna val och att tro att tankar och känslor i sig styr vilka händelser som inträffar.

Våra tankemönster kan påverka hur vi tolkar situationer, vilka beslut vi fattar och hur vi agerar. Men det betyder inte att vi orsakar sjukdom, övergrepp, olyckor eller andra människors destruktiva beteenden genom vår egen energi eller våra tankar.

När attraktionslagen används för att förklara människors lidande finns en risk att ansvaret flyttas från faktiska omständigheter och andra människors handlingar till den som drabbats. Det kan skapa både skuld och skam. En person som redan kämpar med psykisk ohälsa kan börja tro att det är de egna tankarna som håller henne kvar i lidandet.

Spiritual bypassing & toxisk positivitet

Toxisk positivitet innebär att positiva tankar och känslor ges ett sådant företräde att negativa känslor inte längre tillåts få utrymme. Det kan exempelvis handla om att sorg, ilska och rädsla avfärdas med uppmaningar om att tänka positivt eller fokusera på det som är bra.

Inom andliga sammanhang kan samma förhållningssätt få en mer spirituell förklaring. Man talar om att välja kärlek framför rädsla, höja sin frekvens eller inte ge negativa energier något utrymme. I båda fallen finns en risk att människans naturliga känslomässiga reaktioner betraktas som något som behöver korrigeras eller försvinna. Skillnaden är framför allt att spiritual bypassing även kan innefatta ett bredare undvikande av psykologiska problem, personliga behov och olösta trauman.

Det kan också finnas en social dimension. I vissa andliga miljöer skapas en kultur där människor förväntas vara harmoniska, kärleksfulla och accepterande. Den som uttrycker kritik, ilska eller ifrågasätter ledare och gemensamma föreställningar kan betraktas som negativ eller lågt utvecklad. Då blir andligheten inte längre bara ett personligt förhållningssätt, utan kan också fungera som en tystnadskultur.

När andlighet blir ett sätt att undvika personligt ansvar

Andliga föreställningar kan också användas för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar. En person som sårar andra kan exempelvis hänvisa till att denne bara följer sin intuition, att andra behöver lära sig sina egna läxor eller att konflikter uppstår för att människor befinner sig på olika medvetandenivåer.

Det kan även handla om att använda begrepp som ego, energier och andlig utveckling för att avfärda kritik. Om någon påpekar ett beteende som sårar eller skadar kan svaret bli att personen själv behöver arbeta med sina projektioner eller sin negativa energi. På så sätt flyttas uppmärksamheten från det faktiska beteendet till den som reagerar på det.

Man bör förstå att andlig utveckling inte automatiskt innebär att en människa har utvecklat sin förmåga till empati, självinsikt eller ansvarstagande. En person kan ha omfattande kunskaper om meditation, energiarbete och olika andliga traditioner och samtidigt ha svårt att hantera kritik, respektera andras gränser eller erkänna egna misstag. Andliga kunskaper är inte samma sak som känslomässig mognad.

Här finns också en koppling till spirituell narcissism, där andlighet kan användas för att skapa en känsla av överlägsenhet och särskild status. Den egna medvetenheten eller upplevda andliga utvecklingen blir då ett sätt att placera sig ovanför andra människor. Det handlar inte om att alla som använder andliga begrepp har narcissistiska drag. Däremot kan andliga föreställningar, precis som andra övertygelser och ideologier, användas för att rättfärdiga ett självcentrerat eller kontrollerande beteende.

När meditation och mindfulness blir ett sätt att stänga av

Meditation och mindfulness kan vara för en del, värdefulla metoder för att utveckla uppmärksamhet, självmedvetenhet och förmågan att förhålla sig till sina tankar och känslor. Men även dessa metoder kan användas på ett sätt som förstärker undvikande.

Det kan exempelvis handla om att meditera bort obehagliga känslor, försöka uppnå ett tillstånd där ingenting längre berör en eller använda mindfulness för att distansera sig från sådant som behöver uppmärksammas. Att observera en känsla utan att omedelbart agera på den är inte samma sak som att förneka den.

Det finns också människor med traumatiska erfarenheter som kan uppleva meditation eller övningar med starkt fokus på den egna kroppen som obehagliga eller överväldigande. För vissa kan stillhet och inåtriktad uppmärksamhet väcka minnen, oro eller kroppsliga reaktioner.

Därför passar inte samma metoder alla människor eller alla situationer. En metod som hjälper en person att hitta lugn kan göra en annan mer aktiverad. Det viktiga är inte att uppnå ett visst andligt tillstånd, utan att utveckla en bättre förståelse för sina egna reaktioner och behov.

Känna igen spiritual bypassing hos sig själv?

Spiritual bypassing är inte alltid enkelt att upptäcka, eftersom det ofta förekommer tillsammans med en genuin önskan om personlig utveckling. Det kan därför vara mer hjälpsamt att undersöka vilken funktion andligheten fyller i ens liv än att försöka avgöra om man tänker eller agerar tillräckligt andligt. Några frågor kan vara värda att fundera över.

  • Använder jag andliga tankar för att slippa känna sorg, ilska, rädsla eller besvikelse?
  • Har jag svårt att erkänna när någon har behandlat mig illa?
  • Försöker jag förlåta människor innan jag har förstått och bearbetat vad som hänt?
  • Känner jag skuld när jag upplever negativa känslor?
  • Förklarar jag återkommande problem med karma, energi eller tidigare liv i stället för att undersöka de faktiska omständigheterna?
  • Har jag svårt att sätta gränser eftersom jag tror att jag borde visa mer kärlek och förståelse?
  • Undviker jag professionell hjälp eftersom jag anser att jag borde kunna lösa mina problem genom andliga metoder?
  • Har min andliga utveckling gjort mig mer öppen för att förstå andra människor, eller har den snarare fått mig att känna mig mer utvecklad än dem?

Det handlar inte om att alla positiva svar innebär att man ägnar sig åt spiritual bypassing. Frågorna kan däremot hjälpa till att synliggöra om andligheten ibland används för att undvika något som behöver uppmärksammas.

Förena andlighet med känslomässig och psykologisk läkning

Att komma bort från spiritual bypassing handlar absolut inte om att överge sin andlighet. Det handlar snarare om att låta den få finnas tillsammans med den mänskliga verkligheten.

En viktig del är att utveckla förmågan att möta sina känslor utan att vare sig trycka undan dem eller låta dem styra alla handlingar. Det kan exempelvis innebära att lära sig förstå sina egna reaktionsmönster, undersöka tidigare erfarenheter och bli mer medveten om hur dessa påverkar nuvarande relationer och beteenden.

Här kan även samtalsstöd eller psykoterapi vara värdefullt, särskilt när det finns obearbetade trauman, långvarig stress eller återkommande svårigheter som man inte kommer vidare med på egen hand. Det behöver inte stå i motsats till andlighet. Tvärtom kan en mer integrerad syn på människan innebära att man tar hänsyn till både kroppsliga, psykologiska, känslomässiga och existentiella behov.

Det handlar också om att våga vara människa. Att inse att personlig utveckling inte innebär att man ska bli fri från alla negativa känslor, aldrig reagera med ilska eller alltid kunna se det positiva i tillvaron. Vi behöver inte uppnå någon särskild medvetandenivå för att få vara ledsna, rädda, besvikna eller arga. Vi behöver inte heller tolka varje svårighet som en läxa eller ett tecken på att vi har något kvar att arbeta med.

Ibland är sorg helt enkelt sorg. Att känna ilska är en sund reaktion på att någon har gått över ens gränser. Så vi behöver inte alltid försöka hitta någon djupare andlig mening med det som hänt. Vi behöver bara få möjlighet att bearbeta det. Personlig utveckling handlar inte om att höja sig över det mänskliga, utan om att lära känna och förstå det.

Källhänvisningar

});